Retrolux

För några veckor sedan besökte jag för fösta gången Vadsta-Blacksta scoutkårs årliga loppis. Scoutkåren arbetar året runt med detta event. Det är en folkfest! 

 

Besökarna trillar in under morgonen, de riktiga rävarna är där redan tidigt på morgonen. Man paxar sin egen "bas" på gräsmattan, rullar ut picnic-filten och slår läger. Sedan börjar man kolla bland alla borden i alla tälten. Många och stora tält:

- Husgeråd, glad och porslin (två tält)

- Böcker och tidningar

- Tavlor och väskor

- Möbler (fyra tält)

- Trädgård m.m.

- Bra att ha - verktyg med mera

- Teknik och lampor m.m.

- Kläder och skor

-...

 

På det även fikastationer och "korvkiosker".

 

 

Innan loppisen öppnar är det totalt köpförbud. Ingen handlar innan 12.00. Man kan dock lämna ett förköpsbud, man får köpa om ingen annan erbjuder en högre summa. Så när klockan slår tolv kan det bli miniauktion om fler vill ha föremålet.

 

Jag hittade inget att lägga förköpsbud på, dock spanade jag in lite saker innan 12.00 och jag stod beredd vid glas och porslin och var beredd strax innan 12-slaget...

 

 

TUUUUUUUUUTTTTHH!

 

Så gick startskottet. Alla började rycka och slita:

 

- Vad kostar den här?

- Du får en tjuga.

- Den skulle ju jag ha!

- Åh, vilket fynd!

- Får jag köpa båda för 50 kronor?

 

Vilken köpfest! Efter ca 30 minuter lägger sig den värsta ruschen. Då blir det lite mer civiliserat handlande. Nästan inget är prissatt så man får själv föreslå ett pris och scouten bakom disken accepterar eller kommer med ett "motbud".

 

Jag fick köpa det som jag spanat in, jag missade dock världens finaste Atterberg-vas. En ung tjej stod med den i handen för att packa ner i sin kasse. Åhh... hur kunde jag missa den?

 

När man fått ihop en del grejer så återgår man till sin bas där man lämnar sina nya skatter. Man varvar shoppingen med picnic och lite vila i skuggan. Sedan går man nya varv runt borden, alltid upptäcker man något nytt.

 

 

 

 

Hittade en liten hund på loppis i tisdags. En liten skotte av Stig Lindberg. En målad skotte. En skotte med bruten svans och brutna öron. Nu påbörjas räddningsoperationen.

 

Trots att han är målad och naggad så tycker jag att han är söt. Ca 6 cm stor och kanske mellanstorleken. De finns i tre storlekar i keramiskt material. Sedan finns ju sparskottarna i plast också. Men plast är ju inte riktigt min tekopp...

Någon har ju gett den lite kärlek verkar det som i alla fall. Han är ju lite söt med tungan hängande utanför, eftersom den är trasig hade den ju kunnat hamna i soporna istället.

 

Färgen sitter ganska löst och med hjälp av spetsen på en nagenfil i metall går det snabbt att få bort färgen. Alltså jag filar inte med nagelfilen, utan bara skrapar med den tunna spetsen.  Vi får se hur jag gör med de småmärken som blir kvar när skrapandet är klart...

 

 

Detta skrapade jag bort på bara några minuter.

 

Det blir lite smuligt...

 

Så klart får ni se ett nytt inlägg när skotten är färdigskrapad.

 

Inser nu att till detta inlägg skulle man kunna hitta på hur många roliga rubriker som helst!

"Rädda Skotte, död eller levande"

"Visst är det väl skottår? Nej, det är hundens år"

Ni kan säkert fylla på egna.

 

Over and out!

Sedan när är Spectra och Havsflora unika föremål?

 

 

Fniss...

 

Over and out

När jag för några veckor sedan satte mig ner för att sammanställa loppisguiden för Västmanland ville jag få med Röda Korsets butiker i listan. Deras loppisar brukar vara fyndrika, speciellt på småorterna. Både Norberg, Fagersta och Sala har bra butiker.

 

Genom att läsa deras hemsida fick jag inte fram informationen jag sökte. Jag ville veta vilka orter som hade loppis och vilka som endast har "mötesplats". Om jag har fattat det hela rätt är inte detta samma sak.

Sagt och gjort, jag skickade en e-post till kontakten som stod som ansvarig. Jag frågade något i stil med: Vilka av era mötesplatser har även loppis (i Västmanland)?

 

Ni kan ju tänka er hur jag frustade till av skratt när jag fick svaret:

"Vi har endast second hand-butiker, vi arbetar för att komma ifrån uttrycket loppis."

 

Jag fick inte ens svar på min fråga.

 

Fniss...

 

Snobbarna finns på Röda Korsets huvudkontor.

 

Over and out!

En butik som ser ut som Billiga Nisse men prissätter som NK.

 

Det är vad Myrorna har blivit. Låg kvalitet, höga priser, röriga hyllor, trasiga varor och otrevlig personal. Jag vet inte vad som är värst. Men jag vet att jag tycker att deras förhållningssätt är fel. Väldigt fel.

 

Det är väl en sak att sätta högre priser på fina föremål i gott skick. Då kan jag tänka mig att betala ett lite högre pris. De inser inte att ett skadat keramikfat förlorar ungefär 80% av sitt värde, för att inte tala om naggat glas, som blir nästintill värdelöst när det är naggat (om det inte är från 1700-talet).

 

De som prissätter på Myrorna har ingen känsla för trender utan går helt på vilken stämpel eller etikett som finns på föremålet. Det verkar inte som om de ens kollar skicket på föremålet. Jag har många gånger sett vanliga, naggade, krackelerade servisdelar med obegripligt höga priser. Assietter för 50-lappen som är skadade när de hela assietterna i traven bredvid kostar 60 kronor styck.

 

På Myrorna i Västerås har de börjat märka de skadade föremålen med "defekt", sedan jag flera gånger påpekat att föremål inte håller måttet. Ett steg i rätt riktning.

 

Botten nåddes för några veckor sedan när jag hittade en skål av Hjördis Oldfors för Upsala-Ekeby. En genomgående spricka, ända från kanten, nästan in till mitten av skålen.

 

Sprickan var mycket svår att se och ingen "defekt-märkning" på prislappen. Jag tänkte köpa skålen, men som tur är så såg jag sprickan i tid. Gick istället fram till personalen för att påpeka att skålen var trasig. Följande samtal utspelade sig:

 

Jag: Har ni sett att den här skålen är sprucken.

Kassörskan: Ja, det är klart vi har. De sätter priserna utifrån skicket. (läs: är du så korkad att du inte fattar det?)

Jag: Jaha, men då kanske ni skulle skriva "defekt" på den eftersom det är så svårt att se sprickan.

Kassörskan: Det är inte vi som sätter priserna. De görs centralt.

Jag: Eftersom skålen har en spricka har den nästan inget värde.

Kassörskan: Ja, det kan inte jag göra något åt. Priset sätts efter skick.

Jag: Ni kanske kan föra min åsikt vidare till de som prissätter då?

 

Kassörskan rycker åt sig skålen och muttrar. Jag lämnar butiken. De 75 kronorna de ville ha för den skadade skålen får de lura någon annan på! De verkar ta kritiken som en personlig förolämpning och går in i försvarsställning.

 

Och det är inte första gången det händer. Jag har flera gånger anmärkt på deras prissättning på glas från IKEA som de prissatt som om de kom från Kosta Boda. Varenda gång man påpekar det så säger de samma sak. "Skyll inte på oss, vi prismärker inte".

 

Lätt irriterad blev jag den gången jag hittade en väggplatta jag ville ha. Köpte den och när jag väl var hemma och packade upp byttes min glädje mot irritation. Med hjälp av prislappen hade de dolt ett stort nagg. Det kan ha varit ett sammanträffande. Men väggplattan var i prima skick, utom just under prislappen. Åter samma sak när jag påpekade detta för kassörskan. "Vi prissätter inte, de har nog inte sett naggen".

 

Här kommer ytterligare några exempel:

En Trio av Hjördis Oldfors, Upsala Ekeby. Stor lagning. 175 kronor. På nätauktion kan du köpa en felfri för samma pris.

 

En lagad kruka från Hackefors, stora sprickor och stora, limmade skärvor. 55 kronor. Jag tror inte ens det går att sälja en hel kruka från Hackefors i den här stilen för 50 kronor...

 

Dessa efterrättsskålar har stått på hyllan i över ett halvår. Från början kostade de 10 kronor styck. Jag stod och höll i dem, men eftersom det bara fanns tre stycken och jag dyrt och heligt lovat att inte köpa udda skålar ställde jag tillbaka dem på hyllan. Nästa gång jag kom in i butiken så stod det plötsligt 35 kronor på prislappen, men den gamla prismärkningen kvar under.

 

"Vi prissätter inte själva"

Dessa gick ju säkerligen tillbaka till "centralt" för att få en ny prislapp. Skulle inte tro det.

När jag åter besökte Myrorna för ett tag sedan kostade de 15 kronor styck...

 

Snyggt skött Myrorna! Dags att skicka personalen på charmkurs.

 

Men det värsta är nog att man blir avsnäst så fort man försöker prata med personalen. Om de nu inte själva ansvarar för prismärkningen så har de väl ett ansvar att vidarebefordra de synpunkter som kommer in från kunderna. De första som händer när man påpekar att något är fel är att de skyller ifrån sig som en femåring. Vilken annan butikskedja skulle personalen säga: "Det var inte vi, allt bestäms centralt".

 

I Västerås blir man mer eller mindre utkastad femton minuter innan stängningsdags: "VI STÄNGER OM 15 MINUTER!" gastas det så att trumhinnorna närstan spricker. På de andra loppisarna i stan går personalen runt i butiken och säger till alla kunder att det är dags att avrunda köpen och gå mot kassan. Personligt och trevligt.

 

Sluta gå dit då, kanske ni tänker. Det skulle jag kunna göra. Men. Då kan det ju inte bli någon ändring. Så enträget fortsätter jag att påpeka. Kanske en dag...

 

Så länge får hyllvärmarna stå kvar på hyllan.

En vacker, smäcker och strålande möbel. En av Bruno Mathssons alla kvinnor. Pernilla. Hon ska snart flytta in hos mig. I söndags ropade jag in en fåtölj på bonnauktion.

 

Bruno Mathsson föddes i Värnamo där han gick som lärling i sin fars snickeri-verkstad där man främst gjorde klassiska möbler. Tiden gick mot funkis och Bruno fick inspiration till nya möbler. Främst är det väl fåtöljerna som man tänker på när man hör namnet Bruno Mathsson. Strömlinjeformat, sadelgjord, trä, där materialen talar för sig själv. Mathsson har dock formgett allt från bord, stolar, fåtöljer till arbetsstolar och dagbäddar. Även materialen varierar där bland annat krom och läder kom in efter några år.

 

Till en början var intresset i Sverige aningen svalt, något som idag känns främmande.

 

Pernilla-fåtöljen kom 1944 och den känns väldigt modern än idag. Faktum är att den fortfarande går att köpa nytillverkad. Men det känns ju inte rätt för en retrogalning som mig (eller för min plånbok).

 

På bonnauktion slogs jag om Pernilla och hon blev min för 2760 kronor.

 

Vatten och bröd, vatten och bröd.

 

Hon finns just nu på min mammas vind. Där får hon stå tills mitt vardagsrum är färdigmålat. Då ska hon få flytta in. Och hon ska få hedersplatsen!

 

Men har man åkt 7 mil, enkel resa, för en auktion kan man ju inte nöja sig med bara ett inrop. Det blev två 20-kronors spontanare och ytterligare ett mer planerat inrop.

 

Det första, som ingen vill tänka på nu. Julen!

En låda med gamla julgransgrejer blev min för blott 20 kronor. Massa fina kulor (eller ska jag kanske säga pumlor) i glas och lite annat småkrafs.

 

Den svåridentifierade lampan i rökfärgat glas. Även den kostade mig en 20:a. Någon som vet?

 

Det som någ trots allt var dagens stora fynd var denna:

Den minsta vasen i serien Kokos av Hjördis Oldfors. Ja, ni har väl redan gissat? Upsala-Ekeby. Totalt blev det nästan 200 kronor. Kanske inte ett superklipp men helt okej för en del i denna serie. Vet inte vad det är men den är mycket tilltalande!

 

Eller vad säger ni?

 

Over and out!

Det har blivit mer loppande och mindre bloggande under några veckor. På min lediga tid målas det och fejas i Krumeluren. Igår körde jag ändå en vända med fotograferande för att komma ikapp lite. Fortfarande blir det mest bilder med mobilkameran men ni får hålla till godo.

 

De fyra kaffekopparna är Kilta från Arabia. Stämplarna under är bortdiskade och jag fick därför dem väligt billigt. Skamligt billigt eftersom det var halva priset dessutom. Alla åtta delarna (kopp+fat) kostade 24 kronor. Dessa får ny ägare redan på torsdag då jag ska träffa Stefan med bloggen h55 för lite byteshandel.

 

Vasen från Ekeby har stått på Röda Korset i Västerås i några veckor och jag tyckte att 70 kronor var lite i överkant. Några små krackeleringar men annars i fint skick. När priset sänktes till 40 kronor slog jag till. Det är faktiskt en Ingrid Atterberg. Skulle gissat på Thomson men tji fick jag!

 

En Anna-Lisa Thomson kommer istället här. En vas som är ca 10 cm hög och har en underbar spräcklig glasyr i blått och vitt. Harpälsglasyr brukar den kallas när den återfinns på föremål från Röstrand. Dock vet jag inte om det är riktigt rätt säga det i detta fall? Resultatet är i alla fall likande. Detta fynd gjorde jag på Myrorna (som sagt, det går att fynda där också) Tack till dåliga bottenstämplar! 35 kronor och med en perfekt stämpel hade nog prislappen varit på 200 kronor.

 

Over and out!

Här kommer några nya djur som är nyloppade. Hittade dem i torsdags när jag tog två loppisar på hemvägen. Förutom dessa två blev det en Aladin i vitt och en liten kruka/skål av Mari Simmulson.

 

Den fina björen från Upsala Ekeby har Ester Wallin formgivit. Skicket är utmärkt och jag föll pladask för den. Jag fick den för en Jenny Lind. Inte illa!

 

Fatet med sköldpaddan tyckte jag att jag sett förut. Den blygsamma prislappen på 45 kronor och den stråldade formgivningen gjorde att jag slog till, trots bristen på stämplar. Efter lite efterforskningar hittade jag tillbaka till källan där jag först sett fatet. Fatet till vänster är det jag köpte och det till höger tillhör Erica med bloggen Mangania du älskade... Erica har stenkoll:

 

Design: Lillemor Mannerheim för Gefle
Modell: M13
Glasyr: Bas Mangania
Storlek Ø: 18cm

 

Klicka på länken här ovan för att läsa Ericas inlägg. Tack för lånet av bilderna!

 

 

Gott om fynd på senaste tiden och jag hoppas på fler!

 

Over and out!