Leva loppan - händer att jag gör det
Några godingar från senaste jakterna...
Ett gäng assietter och tallrikar. Gulli och Spinett. Gefle. Kan det vara Helmer Rinström som ligger bakom. Typ 12 av den lilla och 6 av den stora. Billig peng, hög kvalitet!
Två Rörstrandare.
Fatet är Carl-Harry Stålhane, 35 kr fick jag betala för det. Den andra bägaren är jag lite mer osäker på. Någon har klistrat på en klisterlapp på undersidan. Den är stört omöjlig att få bort. Den har ingen ristad signatur utan en stämpel.
Två små ljusstakar Lindshammar. Något som Porslinsbloggen-Benny vill ha kanske?
Fat Rörstrand. Vet inget om den... 30 pix. Prima kvalitet.
Den ena är från Jie och Elsie Bourelius. Den andra är en bubblare. Från Gefle.
Vad säger ni?
Denna:
Over and out!
Ett gäng assietter och tallrikar. Gulli och Spinett. Gefle. Kan det vara Helmer Rinström som ligger bakom. Typ 12 av den lilla och 6 av den stora. Billig peng, hög kvalitet!
Två Rörstrandare.
Fatet är Carl-Harry Stålhane, 35 kr fick jag betala för det. Den andra bägaren är jag lite mer osäker på. Någon har klistrat på en klisterlapp på undersidan. Den är stört omöjlig att få bort. Den har ingen ristad signatur utan en stämpel.
Två små ljusstakar Lindshammar. Något som Porslinsbloggen-Benny vill ha kanske?
Fat Rörstrand. Vet inget om den... 30 pix. Prima kvalitet.
Den ena är från Jie och Elsie Bourelius. Den andra är en bubblare. Från Gefle.
Vad säger ni?
Denna:
... Ögoncacao får avsluta. Inte prima, tusch på locket och lite skavanker. Men för favorit teet duger den. En selma kostade den.
Over and out!
Vatten och bröd
Vatten och bröd, vatten och bröd. Måste jag nog leva på fram till jul.
Jag har just betalat 2700 pix för en vas.
Hur gick det till?
Haha, det är ju nästan skrattretande skandalöst. Shite!
Men det är inte alltid man stöter på en Negro golvvas.
...och nu är den min, bara min.
...och passar den inte in?
Paprikan står där tillsammans med Negro-samlingen och tronar. Som en katt bland hermelinerna. Men vilken är snyggast? Jo den trinda, stora Negron.
Men var den värd 2700 pix?
Är den värd 3402 pix?
Är den värd 4281 pix?
När sätter man stopp som köpare? De två senare summorna kommer från auktioner på tradera.
Vad tycker ni?
Jag kan bara säga en sak. Jag älskar dessa föremål i keramik. Det har verkligen blivit en passion och ett stort intresse.
Jag hade satt en gräns för mig själv innan auktionen. 2100 kr. Auktionen började på 1800 kr. Jag höjde, 1900. Från anbudsbordet: 2000. Jag - 2100 kr...
... Auktonsförättaren: 2100 kr och två bud.
(Vilket betyder att personen som lagt anbud innan auktionen också lagt 2100 kr som maxbud.)
Då var jag ju bara tvungen att höja med en 100-lapp till. 2200. -Första, andra, tredje... Pang!
Min, bara min. Med slagavgift slutade kalaset på 2700. Jag känner att det faktiskt var värt det.
Hur hände detta? När blev jag en riktigt nördig samlare?????
Hmm...
Vatten och bröd, vatten och bröd...
Over and out!
PS, missade på sätt och vis mitt eget jubileum igen. Detta var mitt 201:a inlägg på bloggen. Undrar om jag någonsin får till det med mina jubileum? Verkar inte så.
Jag har just betalat 2700 pix för en vas.
Hur gick det till?
Haha, det är ju nästan skrattretande skandalöst. Shite!
Men det är inte alltid man stöter på en Negro golvvas.
...och nu är den min, bara min.
...och passar den inte in?
Paprikan står där tillsammans med Negro-samlingen och tronar. Som en katt bland hermelinerna. Men vilken är snyggast? Jo den trinda, stora Negron.
Men var den värd 2700 pix?
Är den värd 3402 pix?
Är den värd 4281 pix?
När sätter man stopp som köpare? De två senare summorna kommer från auktioner på tradera.
Vad tycker ni?
Jag kan bara säga en sak. Jag älskar dessa föremål i keramik. Det har verkligen blivit en passion och ett stort intresse.
Jag hade satt en gräns för mig själv innan auktionen. 2100 kr. Auktionen började på 1800 kr. Jag höjde, 1900. Från anbudsbordet: 2000. Jag - 2100 kr...
... Auktonsförättaren: 2100 kr och två bud.
(Vilket betyder att personen som lagt anbud innan auktionen också lagt 2100 kr som maxbud.)
Då var jag ju bara tvungen att höja med en 100-lapp till. 2200. -Första, andra, tredje... Pang!
Min, bara min. Med slagavgift slutade kalaset på 2700. Jag känner att det faktiskt var värt det.
Hur hände detta? När blev jag en riktigt nördig samlare?????
Hmm...
Vatten och bröd, vatten och bröd...
Over and out!
PS, missade på sätt och vis mitt eget jubileum igen. Detta var mitt 201:a inlägg på bloggen. Undrar om jag någonsin får till det med mina jubileum? Verkar inte så.
Härlig höst helg
Ville bara göra ett snabbt inlägg innan jag kryper till kojs med första boken i Harry Potterserien (igen.... och igen). Min efterlängtade gör-vad-du-vill-när-andan-faller-på-helg blev precis så skön som jag hade hoppats.
Fredag och after work med bastu och bubbelpool med kollegorna. Ingenjörerna skötte sig riktigt bra faktiskt. Brukar alltid bli lite nervös när det blir sånna aktiviteter med kollegorna.
Nejdå, inte för att de inte kan vara i möblerade rum, för de kan dom. De har ännu inte lyckats riva kontoret. Utan faktum är att jag är kontorets enda tjej (eller nja, det stämmer inte helt, men nästan i alla fall under denna aktivitet var jag det). Jag upplever det ibland som lite jobbigt att basta och bubbla med grabbarna. Sitta där i bikini tillsammans med tio grabbar i badbyxor (ja... några börjar kanske närma sig gubb-åldern). För som tur är så har de tydligen alltid kört med badkläder i bastun. Men ändå. Lite konstigt känns det allt.
En trevlig fredag blev det i alla fall. Bastandet avslutades och vi drog ner mot centrum för ett par öl och lite käk på ett av haken. Vi blev väl sittande till strax innan 23-tiden. Då hade veckan kommit ikapp och mörheten och segheten efter bastun slog till.
Efter en mysig sovmorgon som blev sådär lagom lång for jag en vända för att besöka stans loppisar. Hittade osedvanligt lite jox att plocka med mig hem. Inget som jag ännu hunnit fota och inget son direkt är värt att lägga upp här på bloggen heller.
Handlade lite och drog hemåt för att laga en hösig soppa med div. rotfrukter och annnat mumsigt. Serverades gjordes det lördagen till ära ur Helmer Ringströms Sparta för UE Gefle. Vad annars?
Livet rullade vidare med och jag fick lite småsaker gjorda. Bland annat så fotograferande jag min mystiska Corso-samling som ni redan har läst om vi det här laget. Efter en lugn kväll utan måsten somnade jag i en skön och varm säng.
Söndagmorgonen visade sig från sin bästa sida. Sol och vacker höst så långt ögat kunde nå. En tripp till Norberg för att gå på Bonnauktion stod på schemat. Kontanta medel införskaffades från närmsta bank och sedan bar det av över stock och sten (nästan i alla fall).
Under auktionen höll jag mig relativt lugn. Det fanns cirka 10 utrop med UE-krukor plus ett par-tre andra rop med UE-föremål. Ropade hastigt och lustigt in två vaser för knappt 100 kr/st. Sedan blev det lite segt med en massa virkade dukar och porslinstomtar från 90-talet. Inget intressant. Det innebar lunch! Kärrgruvans bästa kebab med bröd. Smaskens!
Tillbaka på auktionen väntade utropen med de fina krukorna. Lite ovanligt med stora krukor. Man ser oftast de mindre varianterna som kan vara svåra att använda till mina rejäla krukväxter. Hade specifikt spanat in city-krukor av Hjördis Oldfors och liknande (ni vet den som ser nästan likadan ut...). Mest var det enfärgade gröna och gula krukor. Inte högintressant men väl värt att ha i samlingen. Men det var ju ingen idé. Kunde ju ge upp redan innan jag startat.
Av typ tio utrop blev jag vinnare på ett (som tur var fick jag de krukor jag bespetsat mig på som mest). Sedan var det två andra personer som fick ropa in en varsin uppsättning. De sju övriga gick till en dam med blomsteraffär som ropade in rubb och stubb, tillsammans med en massa annat fint jag ville ha. Jag fick i alla fall mina city-krukor. Dem ville hon tydligen inte ha. HA!
En ganska billig auktion avslutade alltså min helg, belv dock nöjd ändå. Fick det jag mest ville ha och sparade lite pengar. Dagen förgylldes av tre äldre damer på bänken bakom mig som hela tiden hejade på mig. Utrop som:
"Slå nu då"
"Ja, äntligen!"
"Hurra, nu fick du det du ville ha"
kommer att följa mig som ett gott minne. När jag fick en syl i vädret med mina city-krukor så applåderade de till och med. Haha.
Over and out!
Fredag och after work med bastu och bubbelpool med kollegorna. Ingenjörerna skötte sig riktigt bra faktiskt. Brukar alltid bli lite nervös när det blir sånna aktiviteter med kollegorna.
Nejdå, inte för att de inte kan vara i möblerade rum, för de kan dom. De har ännu inte lyckats riva kontoret. Utan faktum är att jag är kontorets enda tjej (eller nja, det stämmer inte helt, men nästan i alla fall under denna aktivitet var jag det). Jag upplever det ibland som lite jobbigt att basta och bubbla med grabbarna. Sitta där i bikini tillsammans med tio grabbar i badbyxor (ja... några börjar kanske närma sig gubb-åldern). För som tur är så har de tydligen alltid kört med badkläder i bastun. Men ändå. Lite konstigt känns det allt.
En trevlig fredag blev det i alla fall. Bastandet avslutades och vi drog ner mot centrum för ett par öl och lite käk på ett av haken. Vi blev väl sittande till strax innan 23-tiden. Då hade veckan kommit ikapp och mörheten och segheten efter bastun slog till.
Efter en mysig sovmorgon som blev sådär lagom lång for jag en vända för att besöka stans loppisar. Hittade osedvanligt lite jox att plocka med mig hem. Inget som jag ännu hunnit fota och inget son direkt är värt att lägga upp här på bloggen heller.
Handlade lite och drog hemåt för att laga en hösig soppa med div. rotfrukter och annnat mumsigt. Serverades gjordes det lördagen till ära ur Helmer Ringströms Sparta för UE Gefle. Vad annars?
Livet rullade vidare med och jag fick lite småsaker gjorda. Bland annat så fotograferande jag min mystiska Corso-samling som ni redan har läst om vi det här laget. Efter en lugn kväll utan måsten somnade jag i en skön och varm säng.
Söndagmorgonen visade sig från sin bästa sida. Sol och vacker höst så långt ögat kunde nå. En tripp till Norberg för att gå på Bonnauktion stod på schemat. Kontanta medel införskaffades från närmsta bank och sedan bar det av över stock och sten (nästan i alla fall).
Under auktionen höll jag mig relativt lugn. Det fanns cirka 10 utrop med UE-krukor plus ett par-tre andra rop med UE-föremål. Ropade hastigt och lustigt in två vaser för knappt 100 kr/st. Sedan blev det lite segt med en massa virkade dukar och porslinstomtar från 90-talet. Inget intressant. Det innebar lunch! Kärrgruvans bästa kebab med bröd. Smaskens!
Tillbaka på auktionen väntade utropen med de fina krukorna. Lite ovanligt med stora krukor. Man ser oftast de mindre varianterna som kan vara svåra att använda till mina rejäla krukväxter. Hade specifikt spanat in city-krukor av Hjördis Oldfors och liknande (ni vet den som ser nästan likadan ut...). Mest var det enfärgade gröna och gula krukor. Inte högintressant men väl värt att ha i samlingen. Men det var ju ingen idé. Kunde ju ge upp redan innan jag startat.
Av typ tio utrop blev jag vinnare på ett (som tur var fick jag de krukor jag bespetsat mig på som mest). Sedan var det två andra personer som fick ropa in en varsin uppsättning. De sju övriga gick till en dam med blomsteraffär som ropade in rubb och stubb, tillsammans med en massa annat fint jag ville ha. Jag fick i alla fall mina city-krukor. Dem ville hon tydligen inte ha. HA!
En ganska billig auktion avslutade alltså min helg, belv dock nöjd ändå. Fick det jag mest ville ha och sparade lite pengar. Dagen förgylldes av tre äldre damer på bänken bakom mig som hela tiden hejade på mig. Utrop som:
"Slå nu då"
"Ja, äntligen!"
"Hurra, nu fick du det du ville ha"
kommer att följa mig som ett gott minne. När jag fick en syl i vädret med mina city-krukor så applåderade de till och med. Haha.
Over and out!
Corso
Kort och gott. Här har Ingrid Atterberg träffat mitt i prick! En magisk serie från Upsala-Ekeby - Corso. Min självklara favorit och samlingen den, har växt på ganska kort tid. Nu fattas endast tre eller fyra delar.
Grafiska mönster är min melodi!
Åter går mina referenser till Grödinge Antik och Design och enligt dem finns det 10+1 delar i serien. Jag får dock inte ihop det helt, det har nog smygit sig in något litet fel i deras lista.
Serien består av fat, askfat, cigarettbägare och vaser. Såhär långt har jag kommit med min samling:
Några dubbletter som synes. Trots det har jag svårt att göra mig av med delar.
I serien finns ett antal vaser, jag har tre i min samling.
| 2152 | Corso, vas | 20,5 x 11 cm | 1954-60 |
| 2148 | Corso, vas | 19,5 x 5 cm | 1954-61 |
| 2151 | Corso, vas | 12,5 x 6,5 cm | 1954-60 |
Faten. Börjar med de minsta.
Dessa är som synes reklamfat. Något varierad märkning beroende på vem som är beställaren. Här börjar frågetecknen hopa sig. Hittar inget askfat i listan vars beskrivning passar in på detta lilla fat.
Detta fat är lite enklare att hitta motsvarighet till i listan:
| 2144 | Corso, askfat | 2,5 x 11,5 cm | 1954-63 |
Dubbelt så bra är det med mina två stora fat.
| 2146 | Corso, fat | 3 x 27,5 cm | 1954-60 |
Så, bägaren till sist. Den enda bägaren som plötsligt blev två olika modeller.
Den klassiska med Corso-mönster samt en med ett mönster som jag antar oh har hört sägas är ett reklammotiv även det. Men jag står rådvill. Är det månne någon som vet? Inget nummer har den heller...
| 2145 | Corso, cigarettbägare | 5,5 x 6 cm | 1954-63 |
Över till frågetecknen igen:
De föremål som finns över i listan är som följer:
2147 Corso, vas 4 x 38 cm 1954-60 (detta kan inte stämma utan måste vara ett fat)
2149 Corso, vas 24,5 x 7 cm 1954-61
2150 Corso, vas 31 x 8 cm 1954-60
2153 Corso, vas 34 x 14 cm 1954-60
2227 Corso, askfat 3 x 16 cm 1955-63
Så, hur hänger detta ihop?
Vas 2150 är enligt Grödinge Antik och design den högre av de två vaserna som "har midja" som jag saknar i samlingen. En referens från Tradera säger dock att 2150 är en vas med bred botten som smalnar av uppåt. Får väl helt enkelt vänta tills jag har en full samling innan alla dessa frågetecken rätas ut. Eller?
Mer om Corso hos mina kära kollegor:
Upsala Ekeby
Loppista och här med på Loppista
Nu har ni fått en uppdatering hur det går med Corso-samlandet. Jag jobbar vidare!
Over and out!
Vasernas vas
...ja, en av dem i alla fall. Givetvis pratar jag om Paprika av Anna-Lisa Thomsom för Upsala-Ekeby.
I serien Paprika finns många olika delar:
| 1013 | Paprika, skål | 4,5 x 15 cm | 1948-62 | ||||||
| 1014 | Paprika, skål | 6,3 x 22 cm | 1948-62 | ||||||
| 1015 | Paprika, skål | 7,5 x 31 cm | 1948-62 |
| 1018 | Paprika, vas | 25 x 12,2 cm | 1948-62 | ||||||
| 1019 | Paprika, vas | 33 x 12 cm | 1948-62 | ||||||
| 1020 | Paprika, vas | 39 x 16,5 cm | 1948-62 | ||||||
| 1021 | Paprika, vas | 20 x 11,5 cm | 1948-64 |
| 1022 | Paprika, vas | 35 x 18 cm | 1948-64 |
| 1032 | Paprika, golvvas | 55 x 28,7 cm | 1948-53 |
| 1047 | Paprika, vas | 35,5 x 18,3 cm | 1950-53 |
| 1079 | Paprika, golvvas | 36 x 14,5 cm | 1951-69 |
| 1080 | Paprika, golvvas | 63 x 25 cm | 1951-53 | ||||||
| 1081 | Paprika, golvvas | 50 x 19,5 cm | 1951-69 |
För bilder på fler delar ur serienbesök gärna Grödinge Antik och design, även ovanstående information kommer från deras listor och där finns mycket kunskap att inhämta! Där kan man också se några delar ur serien med den mer ovanliga gröna dekoren.
1081 ropade min mor in till mig på auktion och det är den största golvvasen. Mitt exemplar är inte helt felfritt och det gjorde att jag "bara" betalade knappt 1000 kr med slagavgift. 1000 pix för en vas? Jag måste vara lite tossig.
Min paprika står nu på mitt side-board tillsammans med ett par ljusstakar och några delar ur Björn Wiinblads serie.
Anna Lisa Thomson (1905-1952) A.L.T
Anna-Lisa Thomson föddes i Karlskrona och arbetade efter sina studier på S:t Eriks Lervarufabriker där hin mellan åren 1930-1933 ansvarade för större delen av kollektionen. 1933 började hon på Upsala-Ekeby där hon skulle bli kvar många år.
Under 30-talet tog det fram mängder med föremål i en ren form och ofta sober glasyr. Mycket i kollektionen hade en geometrisk form, något som kritikerna kallade sträng och måttfull formgivning.
Thomsons senare formgivning är starkt präglad av naturens alla former - allt från blommornas linjespel till snäckors och havsväxters svallande former. Spectraserien blev så populär att fabriken gjorde en efterkonstruktion efter hennes död med serien Havsflora, här kombinerade fabriken modeller från Paprika med dekorer från Spectraserien.
Over and out!Anna Lisa Thomson (1905-1952) A.L.T
Anna-Lisa Thomson föddes i Karlskrona och arbetade efter sina studier på S:t Eriks Lervarufabriker där hin mellan åren 1930-1933 ansvarade för större delen av kollektionen. 1933 började hon på Upsala-Ekeby där hon skulle bli kvar många år.
Under 30-talet tog det fram mängder med föremål i en ren form och ofta sober glasyr. Mycket i kollektionen hade en geometrisk form, något som kritikerna kallade sträng och måttfull formgivning.
Thomsons senare formgivning är starkt präglad av naturens alla former - allt från blommornas linjespel till snäckors och havsväxters svallande former. Spectraserien blev så populär att fabriken gjorde en efterkonstruktion efter hennes död med serien Havsflora, här kombinerade fabriken modeller från Paprika med dekorer från Spectraserien.
Vintermånaderna tillbringade Anna-Lisa vid Ekebybruk med för tiden förhållandevis fria arbetstider. Sommartid hämtade hon inspiration vid sitt fritidshus i Grundsund på Västkusten. Thomsons produktion fanns med i UE´s priskuranter under många år in på 50- och 60-talen, ett starkt bevis på hennes formkänsla, starka design och vitalitet.
Informationen är hämtad från Grödinge Antik och design.
Den första av många A.L.T föremål?
En liten present
För några månader sedan hjälpte jag en kollega att införskaffa en bok om Elsa Anderssons konditori i Norberg (som ni nog sett här på bloggen någon gång). Min mamma bor ju i Norberg under veckorna eftersom hon arbetar där så jag bad henne att köpa boken och ta med hit till Västerås. En överlämning av boken skedde och så var det inte mer med det. Alltid roligt att kunna hjälpa till.
Trodde jag!
Här om dagen kom kollegan in med ett litet paket till mig som tack för hjälpen. Jag öppnade och när jag såg vad det var så steg glädjen i kroppen! Givetvis fick han en stor kram. Vänlighet lönar sig tydligen.
Vad jag fick... Trodde ni listat ut det redan...
Till historien hör att killen bor i Uppsala. En elektronik-kille och ingenjör som har koll på design och inredning (så som vi gillar den alltså). Han vill inreda i skönaste retro och även för honom är det 50- och 60-tal som är rätt melodi. Som skrivbordsbild på sin dator har han Upsala-Ekebys neonskylt. Han är inte i dignitet med oss UE-galningar men har fattar ändå grejen, lite i alla fall och om jag fattat rätt så hänger han här på Retrolux ibland.
Ja, givetvis fick jag ytterligare en Upsala-Ekeby pryl. Jag som redan har så många. Trots det så täffade han mitt i prick:
Den lilla cigarettbägaren i serien Corso av Ingrid Atterberg för Upsala-Ekeby. Ciggen utbytta mot en blomma. Hipp, hipp, hurra! Samlingen blir större. Tror nog att denna är 7 av 10 (eller är det 11, har inte riktigt fått ordning på det där än) i samlingen.
Så nu står den här och muntrar upp mig på jobbet, blir så glad varje gång jag ser den! Tacktacktacktacktack!
Over and out!
Trodde jag!
Här om dagen kom kollegan in med ett litet paket till mig som tack för hjälpen. Jag öppnade och när jag såg vad det var så steg glädjen i kroppen! Givetvis fick han en stor kram. Vänlighet lönar sig tydligen.
Vad jag fick... Trodde ni listat ut det redan...
Till historien hör att killen bor i Uppsala. En elektronik-kille och ingenjör som har koll på design och inredning (så som vi gillar den alltså). Han vill inreda i skönaste retro och även för honom är det 50- och 60-tal som är rätt melodi. Som skrivbordsbild på sin dator har han Upsala-Ekebys neonskylt. Han är inte i dignitet med oss UE-galningar men har fattar ändå grejen, lite i alla fall och om jag fattat rätt så hänger han här på Retrolux ibland.
Ja, givetvis fick jag ytterligare en Upsala-Ekeby pryl. Jag som redan har så många. Trots det så täffade han mitt i prick:
Den lilla cigarettbägaren i serien Corso av Ingrid Atterberg för Upsala-Ekeby. Ciggen utbytta mot en blomma. Hipp, hipp, hurra! Samlingen blir större. Tror nog att denna är 7 av 10 (eller är det 11, har inte riktigt fått ordning på det där än) i samlingen.
Så nu står den här och muntrar upp mig på jobbet, blir så glad varje gång jag ser den! Tacktacktacktacktack!
Over and out!
Tivoli med anor
I mitten av september besökte jag och några vänner Gröna Lund i Stockholm för att se the Arks sista spelning. Kvällen visade upp sig på bästa sätt och Sveriges äldsta nöjespark var strålande vacker i den småkyliga septembernatten.
Tivolit öppnade för första gången redan 1883 och detta gör det till det äldsta tivolit i Sverige. Mitt emot Grönan låg "Nöjesfältet", de båda tivolina konkurrerade ända fram till 1957 då Grönan stod som ensam herre på täppan ute på Djurgården.
Urbilden av en karusell? Som hämtad ur Mary Poppins...
Vi kom in på Grönan strax efter det att de öppnat för dagen och redan hade folk samlats framför scenen.
Ny karusell, heeeelt insane! Ja, den heter faktiskt så Insane. Skulle vara kul att prova...
Slänggungan har något magiskt över sig. Den känns så lätt och svävande.
Kvällen kom och visade upp sig med en fin solnedgång. Folk brukar inte gilla moln men vi som gillar att fotografera vet vad moln kan göra med en kvällshimmel.
Hade turen att få göra en studie i befintligt ljus när det blev lite mörkare.
Lite tivoligodis fick det bli innan vi styrde stegen mot utgången.
Jessica och Veronica föredrog popcorn och chips.
Jag föredrog det typiska tiviligodiset sockervadd, något som jag är barnsligt förtjust i.
Det är en speciell känsla att vara på tivoli. Atmosfären liknar på något sätt den man kan känna på ett stort scoutläger.
Ganska flådig entré. Snyggare på natten än på dagen.
Samma sak gäller denna display för band som ska spela på scenen. Andas 50-tal! Retro, retro, retro när det är som bäst!
På hemvägen kunde jag inte låta bli att fotografera detta fina konstverk. Glasobelisken "Kristallvertikalaccenten" eller som den officiellt heter: Kristall, vertikal accent i glas och stål. Edvin Öhrström för Lindshammars glasbruk ligger bakom konstverket.
Konstverket är det vinnande bidraget i en tävling för att hitta en lämplig utsmyckning för fontänen vid Sergels torg. Tävlingen avgjordes redan 1967 men det dröjde redan till 1974 innan den 37,5 meter höga stålkonstruktion med 80 000 glasprismor stod på plats. Hela konstruktionen lyses upp inifrån.
Motiveringen:
"dess proportionering till platsen är övertygande och den utgör en accentuerad axel för hela cityområdet."
...och hur skulle Sergelstorg kännas utan glasobelisken? Ganska tom. Jag tycker nog att juryn hade rätt.
"Jag har alltid arbetat med glasets inneboende kraft. Glas är på sitt sätt så elegant. Jag vill få bort elegansen, jag vill ta fram glasets naturliga kraft!"
Edvin Öhrström, 1986
Sedan tog vi tunnelbanan hem... En doldis till konstgalleri.
Over and out!
Tivolit öppnade för första gången redan 1883 och detta gör det till det äldsta tivolit i Sverige. Mitt emot Grönan låg "Nöjesfältet", de båda tivolina konkurrerade ända fram till 1957 då Grönan stod som ensam herre på täppan ute på Djurgården.
Urbilden av en karusell? Som hämtad ur Mary Poppins...
Vi kom in på Grönan strax efter det att de öppnat för dagen och redan hade folk samlats framför scenen.
Ny karusell, heeeelt insane! Ja, den heter faktiskt så Insane. Skulle vara kul att prova...
Slänggungan har något magiskt över sig. Den känns så lätt och svävande.
Kvällen kom och visade upp sig med en fin solnedgång. Folk brukar inte gilla moln men vi som gillar att fotografera vet vad moln kan göra med en kvällshimmel.
Hade turen att få göra en studie i befintligt ljus när det blev lite mörkare.
Lite tivoligodis fick det bli innan vi styrde stegen mot utgången.
Jessica och Veronica föredrog popcorn och chips.
Jag föredrog det typiska tiviligodiset sockervadd, något som jag är barnsligt förtjust i.
Det är en speciell känsla att vara på tivoli. Atmosfären liknar på något sätt den man kan känna på ett stort scoutläger.
Ganska flådig entré. Snyggare på natten än på dagen.
Samma sak gäller denna display för band som ska spela på scenen. Andas 50-tal! Retro, retro, retro när det är som bäst!
På hemvägen kunde jag inte låta bli att fotografera detta fina konstverk. Glasobelisken "Kristallvertikalaccenten" eller som den officiellt heter: Kristall, vertikal accent i glas och stål. Edvin Öhrström för Lindshammars glasbruk ligger bakom konstverket.
Konstverket är det vinnande bidraget i en tävling för att hitta en lämplig utsmyckning för fontänen vid Sergels torg. Tävlingen avgjordes redan 1967 men det dröjde redan till 1974 innan den 37,5 meter höga stålkonstruktion med 80 000 glasprismor stod på plats. Hela konstruktionen lyses upp inifrån.
Motiveringen:
"dess proportionering till platsen är övertygande och den utgör en accentuerad axel för hela cityområdet."
...och hur skulle Sergelstorg kännas utan glasobelisken? Ganska tom. Jag tycker nog att juryn hade rätt.
"Jag har alltid arbetat med glasets inneboende kraft. Glas är på sitt sätt så elegant. Jag vill få bort elegansen, jag vill ta fram glasets naturliga kraft!"
Edvin Öhrström, 1986
Sedan tog vi tunnelbanan hem... En doldis till konstgalleri.
Over and out!
