Retrolux

Återigen har Bukowskis klantat sig, dubbelt upp dessutom!

Sålt ett designföremål, denna gång en liggfotölj som inte alls har varit ett designerföremål utan en kopia. Grattis Buckan. Hur lyckas ni och varför lyssnar ni inte på era kunder? Inte ens när kunderna kan bevisa att det är frågan om en kopia. Det händer om och om igen...

Denna gång har Dagens Nyheter uppmärksammat det. Klicka på länken för att läsa. Dock vet jag inte hur länge den ligger kvar så en sammanfattning kommer här:

 

Förra året hittade "Waldemar" en möbel designad av favoritdesignern på Bukowskis Market. En fotölj av Poul Kjaerholm, vilstolen PK24. Utropspriset var bara 12 000 kronor vilket skulle vara ett riktigt fynd, ett nytt original kostar över 100 000 kronor. Klubban föll på 16 000 kronor och Waldemar var nöjd. Ända tills möbeln levererades hos honom. I jämförelser med sina andra möbler av samma formgivare var kvalitén väldigt bristfällig.

 

Waldemar kontaktade Buckan som inte trodde honom. De ville inte ens undersöka saken i sin övertygelse om att de hade bedömt föremålet korrekt. Waldemar kontaktade då företaget som nu har rättigheterna att sälja Poul Kjaerholms möbler. De kunde konstatera att Waldemar hade rätt. Möbeln är en kopia.

 

Efter mycket om och men så fick Waldemar rätt hos Bukowskis, de betalade tillbaka och hämtade möbeln. Alla nöjda tillslut. Tills nu, dryga året efter reklamationen är möbeln ute på Bukowskis Market igen. Samma möbel, inte en likadan. Identiska bilder, samma beskrivning och samma utropspris. Denna gång föll klubban på 20 000 kronor.

 

Så vad tror ni? Slarv eller medveten återförsäljning? Det känns ju som att Buckan riskerar ganska mycket om det skulle vara medvetet.

 

Deras största problem är de inte lyssnar på de kommentarer de får från allmänheten. Inte ens när flera oberoende personer säger samma sak om objektet. Ingen kan vara expert på allt. Jag hyllar alla nördar där ute som snöar in på vissa områden. Bukowskis skyller på den mänskliga faktorn. Och visst kan man göra fel men då får man snällt erkänna att man gjort bort sig.

 

Eller vad säger ni?

 

Over and out!

 

Lite matt just nu, två dagar med illamående och huvudvärk. Helgen dessförinnan var intensiv med lite loppande men mest fixande i lägenheten. Förstår inte att man aldrig hinner med det man tänkt att man ska hinna.

 

Nu är sovrummet nästan tömt i alla fall. Lite bröte ligger det kvar men det är ganska enkelt fixat. Det som gäller nu är att vardagsrummet fungerar som både sovrum och vardagsrum. Inte en ultimat lösning men vad gör man inte. Sovrummets illgula tapeter från 90-talet MÅSTE bort!

 

Uppe på det kommer alla vardagsgöromål. Tvätta, städa, diska, damma. Man hinner inte med det roliga. Bloggen blir lidande. Ni vet jag att jag så gärna vill blogga. Det får nog stå tillbaka lite nu en period framöver. Som en av mina vänner säger så får man ta sig tid för det man tycker är roligt, typ schemalagd roligttid :P

 

Lite nytt har det blivit i alla fall. Både på auktion och loppis.

 

Denna trio fogas till de andra delarna i samma serie. Britt-Louise Sundell för Gustavsberg. Detta är också lite av en ofrivillig samling för min del. Men, den växer, på två sätt. Det blir fler delar och jag gillar designen mer och mer. 

 

Negrofatet ropades in på bonnautktion. Finfint! Ganska billigt blev det, 225 kr.

 

l

En bestickuppsättning Capri från NilsJohan shoppades på Läkarmissionen. Prislappar på ALLA bestick, 42 st, vissa hade till och med två prislappar. Detta trots att besticken låg buntade, alla knivar för sig, alla gafflar, alla skedar... ja, nu fattar. Så det blev ett himla pillande för att få bort alla prislappar. Vad besticken kostade? 1 krona styck.

 

Läkarmissionen har pippi på att sätta dubbla prislappar. Jag tror att de gör det för att folk inte ska pilla bort prislapparna. Finns det inga prislappar så säljer de inte föremålet. Jag kan förstå att de gör så för dyrare föremål, allt från 50 kronor och uppåt. Men på allt? Suck. Det känns som om prislapparna kostar med än själva varan.

 

Denna vas köptes in för hela 6 kronor. Den är omärkt sånär som på en 6a godset undertill. Någon som vet?

 

Vad är detta? Ingaan aning. jag vet inte vem som ligger bakom, jag vet inte vad den används till. Det enda jag vet är att den är gjord i Sverige, eftersom det står det på. Någon som vet? 12 kronor betalade jag.

 

Hattasken ropades in på bonnauktion för blott 100 kronor. Ber om ursäkt för den kassa bilden. Skicket är gott förutom att handtaget gått sönder. Extra glad blev jag när jag fick hem hattasken och öppnade den.

 

k
Insidan var klädd i ett fint 60-talstyg. Troligtvis en efterhandskonstuktion men tufft ändå! Jag ska använda hattasken för förvaring av sjalar, mössor och vantar i hallen. 

 

Over and out!

 

Ni har ju redan fått höra om utvalda delar av min semester. Jag har ändå missat att berätta om några av vändorna som jag varit ute på. Jag har bland annat varit i Norberg och varit på både loppisar och auktion. Några fynd blev det allt.

En lockask från Ekeby. Lite krackelerad men annars inga skador, tillsammans med en skål från Laholm slog auktionsförättaren till på 20 kronor.

 

Fatet från Upsala Ekeby har Ingrid Atterberg formgett. Modellen har jag aldrig sett tidigare och blev därför glad när jag kunde ropa in den för en låg summa. Fatet har en pytteliten nagg men det gör inte så mycket.

 

Paret lampfötter blev mina för lite drygt 200 kronor. Tycker jag känner igen modellen men ingen har kunnat berätta vem och från vilket glasbruk de kommer. Troligtvis är de svenska. Det spelar mig mindre roll, snygga är de!

 

Det blekrosa fatet från Gabriel hittade jag på Gåvan i Norberg. 30 kronor var ett bra pris för det fina fatet.

 

Även några inköp har jag gjort i Västerås. Nu har de flesta loppisarna öppnat igen efter sommaren.

 

En ljusblå multicup av Signe Persson Melin och en liten kopp (glöggmugg) från Bo Fajans. 10 för den stora och 5 för den lilla.

 

Röd Rubin från Gefle tyckte jag hade en fin form, även om det inte är min stil riktigt. Vi får se hur länge besöket varar innan vasen får flytta vidare. 30 kronor.

 

Krukan Risto från Upsala Ekeby och Hjördis Oldfors fyndades på Myrorna. Visserligen är 45 kronor inget fynd om man jämför med krukan en av mina retroblogg-vänner lyckades hitta (en för 8 kronor) men jag är ganska nöjd ändå. Efter bad i vatten och maskindiskmedel och en del skubbande är nu de flesta kalkavlagringarna borta.

 

Den söta kycklingen var ett impulsköp. Den är ju svår att motstå. Hela 5 kronor.

 

Något lite ovanligare. Ett Blå eld-fat som inte är glaserat. När jag hittade det på loppisen så var det grådassigt men efter en disk så är det som nytt. Det är ett litet fat, ungefär 7-8 cm bara. 40 kronor tänkte jag var något högt pris men slog till ändå.

 

Känsliga läsare varnas, här blir det naket.

Två små figurer som nog ska få bo på min toalett om jag hittar något bra ställe för dem. Söta var de i alla fall. En Selma för paret.

 

Nyöppnandet av Läkarmissionen här i Västerås förde inte med sig många föremål i korgen. Stickans gurka måste väl ändå finnas i varje Västeråsares hem. Gurkstaden Västerås. 125 kronor, kanske i överkant för min gurk-budget men fatet var felfritt. I övrigt var jag inte så imponerad av Läkarmissionens nya utformning. Kanske lite bättre ordning men det verkar ha avspeglats på priserna. Damkläderna var ipressade i ett litet rum som kändes lite klaustrofobiskt.

 

På stadsauktion här hemma har jag också haft lite tur.

Fugurinen Paula med fiskekorgen från Upsala Ekeby ropades in för 200 kronor. Paul får nu en kompis. Jag ska bara hitta Paul i flyttkartongerna först.

 

Två nya Negro till samlingen hurrar vi för. Med en slutsumma på 600 kronor för båda tycker jag att det var ett fynd.

 

En liten minitripp till Dalarna stod också på schemat under semestern. Hälsade på Bästa Benny i Borlänge. Han hade hämtat ut en del grejer på auktionshuset åt mig.

 

Ett fat City av Hjördis Oldfors för Upsala Ekeby.

 

Brickan/skärbrädan kommer från Gustavsberg och serien heter Star. Underbart! Kommer att passa så bra i mitt kök.

 

Två figuriner från Upsala Ekeby av Mari Simmulson, här tillsammans med Paula från tidigare auktion. Tyvärr är den högra lagad, den har varit huvudlös och Eskimån har ett par nagg. Men för 100 kronor tyckte jag att det var okej. 

 

Förutom detta ingick även en Terma kastrull, två tavlor och en Jie-skärbräda för blott 600 kronor. Gött!

 

 

Glassen på Lappens i Hedemora tyckte jag att jag hade förtjänat. :)

 

Nu tillbaka till jobb och vardag.

Over and out!

En vacker, smäcker och strålande möbel. En av Bruno Mathssons alla kvinnor. Pernilla. Hon ska snart flytta in hos mig. I söndags ropade jag in en fåtölj på bonnauktion.

 

Bruno Mathsson föddes i Värnamo där han gick som lärling i sin fars snickeri-verkstad där man främst gjorde klassiska möbler. Tiden gick mot funkis och Bruno fick inspiration till nya möbler. Främst är det väl fåtöljerna som man tänker på när man hör namnet Bruno Mathsson. Strömlinjeformat, sadelgjord, trä, där materialen talar för sig själv. Mathsson har dock formgett allt från bord, stolar, fåtöljer till arbetsstolar och dagbäddar. Även materialen varierar där bland annat krom och läder kom in efter några år.

 

Till en början var intresset i Sverige aningen svalt, något som idag känns främmande.

 

Pernilla-fåtöljen kom 1944 och den känns väldigt modern än idag. Faktum är att den fortfarande går att köpa nytillverkad. Men det känns ju inte rätt för en retrogalning som mig (eller för min plånbok).

 

På bonnauktion slogs jag om Pernilla och hon blev min för 2760 kronor.

 

Vatten och bröd, vatten och bröd.

 

Hon finns just nu på min mammas vind. Där får hon stå tills mitt vardagsrum är färdigmålat. Då ska hon få flytta in. Och hon ska få hedersplatsen!

 

Men har man åkt 7 mil, enkel resa, för en auktion kan man ju inte nöja sig med bara ett inrop. Det blev två 20-kronors spontanare och ytterligare ett mer planerat inrop.

 

Det första, som ingen vill tänka på nu. Julen!

En låda med gamla julgransgrejer blev min för blott 20 kronor. Massa fina kulor (eller ska jag kanske säga pumlor) i glas och lite annat småkrafs.

 

Den svåridentifierade lampan i rökfärgat glas. Även den kostade mig en 20:a. Någon som vet?

 

Det som någ trots allt var dagens stora fynd var denna:

Den minsta vasen i serien Kokos av Hjördis Oldfors. Ja, ni har väl redan gissat? Upsala-Ekeby. Totalt blev det nästan 200 kronor. Kanske inte ett superklipp men helt okej för en del i denna serie. Vet inte vad det är men den är mycket tilltalande!

 

Eller vad säger ni?

 

Over and out!

... i positiv bemärkelse. Det har kommit några leveranser, både från nätauktion och vanlig slagauktion.

På ren impuls åkte mamma till Eskilstuna för en klubbauktion, de hade många delar UE och flera saker gick billigt. I katalogen på internet hade vi spanat in några olika objekt, inte bara Upsala-Ekeby.


Serien Vienna har jag fastnat för. Jag har sedan tidigare en av vaserna. Mamma ropade in även denna som är lite större. Med på auktionen fanns också en golvvas, tyvärr så blev den lite för dyr. Den hade jag gärna haft annars. Denna blev också ganska dyr, ungefär 500 blev det tror jag.


Ett stort fynd var dock denna skål. Bilden är lite missvisande och den ser inte mycket ut för världen. Det är en vit Colora av Sven Palmqvist för Orrefors. Just den vita är inte allt för vanlig och den är en av de större modellerna. Colora i vitt var ju inget jag skulle samla på... Men de är ju så fina! Med slagavgift blev det väl ca 130 kronor.


Mina retrodjur ligger nedpackade i diverse flyttlådor så jag missade den utmaningen för några veckor sedan. Här är en ny nalle till min samling med björnar. Det är Upsala Ekeby och Göran Andersson som ligger bakom. 150 kronor.


Fatet av Anna-Lisa Thomson blev mitt för 150 riksdaler.


Skålen i serien Ax av Berit Ternell för Gefle kostade 100-lappen jämt.


Ett fat av Hjördis Oldfors, även det för Upsala-Ekeby ropades också in. Det var på gränsen att priset var lite högt. 250 kronor slutade notan på.

Mamma ropade in en del grejer till sig själv också, rena rama julafton! Nu blir det vatten och bröd!

Några traderaauktioner har gått min väg den senaste tiden. Bland annat har jag ropat in ett fat av Ingrid Atterberg. Det fanns hos en säljare i Norberg och därför slog jag till, mamma bor ju där och kunde hämta upp den åt mig.


Serien har inget namn. Den gjordes för Åhlén & Holm. 130 kronor. Bägaren köpte jag i Hedemora på loppisen i ishallen i våras.


Den vänstra ropades in på auktion för en relativt låg summa, den har ett litet nagg. Mars heter serien och Mari Simmulson har formgivit för Upsala Ekeby.

Den högra är ett fat ur serien Sagina, också den av Mari Simmulson. Just detta fat är lite ovanligt eftersom den endast har vit dekor. Vanligtvis är de tre "spetsarna/topparna" pastelligt rosa, gröna och gula. Jag tycker nästan att detta är snyggare! Den blev min för ynka 20 kronor på en Traderaauktion, troligtvis tack vare/på grund av att den har en nagg. Som kuriosa i denna historien kan tilläggas att jag såg just detta fatet i en slutprislista på Dalarnas auktion tidigt i våras. Det grämde mig lite att jag missat att ropa in partiet där fatet ingick. När jag sedan såg var säljaren bodde så frågade jag om det var samma fat. Det var det. Kul!

Något enstaka loppisbesök har jag klämt in också.


De båda vikingarna är från Upsala Ekeby och det är Taisto Kaasinen som formgivit. Dessa är inte glaserade. Men känner jag Myrorna i Västerås rätt så hade de ingen aaanniinggg om att det är UE. De kostade 25 kronor styck. Hade det stått UE på dem hade prislappen varit +100 kronor (om inte mer...)


Glasen köpte jag under samma runda för småpengar. Irriterande nog så fixade kassörkan en nagg medan hon joxade med glasen innan hon packade. Upptäckte det först när jag kom hem. Suck...

På bonnauktion har jag också haft tur. Vi lämnade bud i förväg via telefon så det blir alltid spännade att se om man vinner någon auktion. Man väntar på det där telefonsamtalet.


Bland annat så ropades denna in för knappt 200 kronor. Upsala Ekeby (kunde ni aaaaaldrig gissa) av Hjördis Oldfors.


En burk av Marianne Westman vann jag budgivningen på. Jag gillar hennes burkar och eftersom denna hade locket kvar så var det inget att fundera på.

En fin, stor Terma-kastrull av Stig Lindberg. Hmmm... Tydligen en spricka som upptäcktes när det var dags att ropa ut. Ingen bjöd och den togs ur auktionen. Men. När mamma skulle hämta den så fick hon den gratis eftersom de enda som lämnat bud var vi och ingen bjöd ju på auktionen. Ibland har man tur.


Synd på sprickan, men man kan nog använda den ändå...


Snyggaste etiketten sitter kvar och bara det gör ju det hela värt att ha den.

Ut på nya jakter!

Over and out!