En vacker, smäcker och strålande möbel. En av Bruno Mathssons alla kvinnor. Pernilla. Hon ska snart flytta in hos mig. I söndags ropade jag in en fåtölj på bonnauktion.
Bruno Mathsson föddes i Värnamo där han gick som lärling i sin fars snickeri-verkstad där man främst gjorde klassiska möbler. Tiden gick mot funkis och Bruno fick inspiration till nya möbler. Främst är det väl fåtöljerna som man tänker på när man hör namnet Bruno Mathsson. Strömlinjeformat, sadelgjord, trä, där materialen talar för sig själv. Mathsson har dock formgett allt från bord, stolar, fåtöljer till arbetsstolar och dagbäddar. Även materialen varierar där bland annat krom och läder kom in efter några år.
Till en början var intresset i Sverige aningen svalt, något som idag känns främmande.
Pernilla-fåtöljen kom 1944 och den känns väldigt modern än idag. Faktum är att den fortfarande går att köpa nytillverkad. Men det känns ju inte rätt för en retrogalning som mig (eller för min plånbok).
På bonnauktion slogs jag om Pernilla och hon blev min för 2760 kronor.
Vatten och bröd, vatten och bröd.
Hon finns just nu på min mammas vind. Där får hon stå tills mitt vardagsrum är färdigmålat. Då ska hon få flytta in. Och hon ska få hedersplatsen!
Men har man åkt 7 mil, enkel resa, för en auktion kan man ju inte nöja sig med bara ett inrop. Det blev två 20-kronors spontanare och ytterligare ett mer planerat inrop.
Det första, som ingen vill tänka på nu. Julen!
En låda med gamla julgransgrejer blev min för blott 20 kronor. Massa fina kulor (eller ska jag kanske säga pumlor) i glas och lite annat småkrafs.
Den svåridentifierade lampan i rökfärgat glas. Även den kostade mig en 20:a. Någon som vet?
Det som någ trots allt var dagens stora fynd var denna:
Den minsta vasen i serien Kokos av Hjördis Oldfors. Ja, ni har väl redan gissat? Upsala-Ekeby. Totalt blev det nästan 200 kronor. Kanske inte ett superklipp men helt okej för en del i denna serie. Vet inte vad det är men den är mycket tilltalande!
Eller vad säger ni?
Over and out!