Det selektiva seendet vidgar våra gränser

Förra veckan besökte jag Stadsmissionen i Västerås. Hittade flera intressanta saker i hyllorna... Tills jag lyfte upp dem. 
 
Jag undrar hur det går till när de prismärker på Stadsmissionen i Västerås? 
 
Detta är min teori. 
Först sitter uppackarna och sorterarna, de packar upp och sorterar allt som lämnas in. Glas, keramik och porslin skickas sedan till ett gäng diskare som diskar och rengör. Därefter ställs varorna upp på ett genomskinligt rullband som rullar fram i en hiskelig fart. Den stackars selekteraren har de placerat i ett akvarium under rullbandet. Dennes uppgift är att spana efter stämplar och märkningar. Denne väljer ut alla varor som har någon typ av märkning under och genom att dra i en spak skickas varorna med märkning in i en robot. Roboten är programmerad på huxfluxochhippsomhapp-programmet. Den strösslar slumpmässigt ut prislappar över varorna, från 60kr och uppåt på dessa föremål med märkning. Det finns dock ingen kvalitetskontrollant med i denna kedja. Att det är spräckt, naggat krackelerat spelar ingen roll. En märkning är ju alltid en märkning. 
 
Tidigare har Stadmissionen i Västerås varit ganska duktiga på att skriva defekt på varor som inte håller måttet men nu känns det som att de knappt tittar på sakerna innan de sätter priset... Förutom just på märkningen då. Det selektiva seendet vidgar våra gränser. 
 
Jag hittade flera intressanta föremål sist jag var där. Mitt öga fångade upp en Simmulsonvas på flera meters avstånd. 
 
 
Läcker! Och 100 pix, helt okej pris... 


Om det inte vore för den ditlimmade skärvan på cirka 8 centimeter... 
 
 
 
På Geflevasen har de visserligen sett hålet (vasen har använts som lampfot), men sprickan som löper runt hela vasen låtsas de inte om. Jag är förvånad att vasen ens höll ihop. 
 
 
Den fina vasen från Gustavsberg var jag lite sugen på att köpa. Ha-begäret avtog när jag hittade sprickan. 100 kronor för en spräckt vas, skulle inte tro det. Inte ens för en Gustavsberg. 
 
Oturligt nog så granskade jag inte den lilla solöga-lyktan jag hittade. Köpte den för en tjuga och hittade så klart en spricka när jag kom hem. Bittert! 
 
Jag kan acceptera att det ibland kan hända olyckor ute i butiken med oaktsamma kunder som råkar ha sönder och sedan ställa tillbaka utan att säga något till personalen, men att fyra objekt har sådana skador utan att någon sett det verkar helt galet. Inte någon av dem märkta med ordet defekt. Undrar hur många som tar miste mer än jag... På långt håll och med svaga ögon är det inte så lätt... Man tycker ju att personalen borde hittat skadorna i något av sina led? 
 
Varför jag inte sa till? Jo för jag är trött på att bli idiotförklarad av personalen. (Det är ju begagnade saker, allt säljs i befintligt skick, vi sätter priserna utifrån skicket, det är inte vi som prismärker.... Listan kan göras lång på de svar jag fått hos de olika loppisarna) 
 
Skäms Stadsmissionen! 

Kommentarer
Postat av: Tora Eliasson

Frågade också på kommunens "affär" UNIK och fick till svar att alla prissatte......Naggiga kan dom lägga i gratislådan.....det är ju grejer som folk har kastat i soporna annars.....lika med Röda Korset och Erikshjälpen m. fl.....bara skänkta grejer.....

Svar: Jo det är ju en grej att alla hjälps åt och att man kan växla arbetsuppgifter men jag tycker att det är lite underligt att de knappt verkar titta på föremålen innan de ställer ut dem i butiken. Hittar man ordet "defekt" på prislappen så blir man i alla fall lite uppmärksam.
Anna Sandberg

2014-10-23 @ 15:21:56
URL: http://glaslera.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0