Den ofrivilliga samligen
En liten samling har det blivit på väldigt kort tid. Dessutom så är det lite av en ofrivillig samling. Den fyrkantiga köpte jag ju i slutet av augusti på ansgarskyrkans loppis. Den stora skålen hittade mamma i Vingåker och hon läser ju min blogg... Tyckte väl att att jag skulle ha en liten samling. Fatet hittade jag här i Västerås på Brödet och fiskarna (tror jag???? ).
Vips så var samlingen ett faktum. Hepp!
Den ofrivilliga samlingen, tre delar ur Cobolt från Ruda glasbruk.
I min vas fanns ju en liten broschyr med hela serien. Så här följer innehållet i den, på begäran. Ber om ursäkt för den bristande kvaliteten.
Ja, det är en tuff serie, de delar jag har får nog stanna här ett tag...
Det är en herre vid namn Göte Augustsson som ligger bakom de grova glasalstren. Och det är sant som det står i texten. De lever verkligen upp när solens strålar kommer åt att lysa genom den tjocka, tunga massan.
Göte Agustsson var verksam på Ruda glasbruk och kom från en radda av hyttmästare. Kunskaperna hade han fått gtån tidigare generationer och han var inte sen att testa nya metoder, han var inte klassiskt skolad utan i mångt och mycket självlärd. Seren Cobolt är framställd med då kallad kolsnittsteknik, en gammal teknik där dekoren graveras i de mjuka kolformarna i vilka man blåste in glasmassan. Även serierna i samma stil; Grön Rustik, Demant, Orient och Selena framställdes på samma sätt.
Ruda Glasbruk grundades 1920 och var verksamt fram till 1972 när det lades ner. Glasbruket var beläget i den lilla orten Ruda Som ligger i Småland som så många andra av våra svenska glasbruk. På 40-talet övergick man till att producera eldfast glas i huvudsak. För att kunna färga glaset använde man tungmetaller så som arsenik, kadmium och kobolt. På 2000-talet har man varit tvugna att sanera området kring det gamla bruket eftersom höga halter av tungmetaller mätts upp.
(Källa Wikipedia)
Mysigt... Undrar hur mycket kobolt det är i min Cobolt?
Här finns det andra som bloggar om ruda:
Leta retro
Porslinsbloggen
Over and out!
Vips så var samlingen ett faktum. Hepp!
Den ofrivilliga samlingen, tre delar ur Cobolt från Ruda glasbruk.
I min vas fanns ju en liten broschyr med hela serien. Så här följer innehållet i den, på begäran. Ber om ursäkt för den bristande kvaliteten.
Ja, det är en tuff serie, de delar jag har får nog stanna här ett tag...
Det är en herre vid namn Göte Augustsson som ligger bakom de grova glasalstren. Och det är sant som det står i texten. De lever verkligen upp när solens strålar kommer åt att lysa genom den tjocka, tunga massan.
Göte Agustsson var verksam på Ruda glasbruk och kom från en radda av hyttmästare. Kunskaperna hade han fått gtån tidigare generationer och han var inte sen att testa nya metoder, han var inte klassiskt skolad utan i mångt och mycket självlärd. Seren Cobolt är framställd med då kallad kolsnittsteknik, en gammal teknik där dekoren graveras i de mjuka kolformarna i vilka man blåste in glasmassan. Även serierna i samma stil; Grön Rustik, Demant, Orient och Selena framställdes på samma sätt.
Ruda Glasbruk grundades 1920 och var verksamt fram till 1972 när det lades ner. Glasbruket var beläget i den lilla orten Ruda Som ligger i Småland som så många andra av våra svenska glasbruk. På 40-talet övergick man till att producera eldfast glas i huvudsak. För att kunna färga glaset använde man tungmetaller så som arsenik, kadmium och kobolt. På 2000-talet har man varit tvugna att sanera området kring det gamla bruket eftersom höga halter av tungmetaller mätts upp.
(Källa Wikipedia)
Mysigt... Undrar hur mycket kobolt det är i min Cobolt?
Här finns det andra som bloggar om ruda:
Leta retro
Porslinsbloggen
Over and out!
Kommentarer
Trackback
