Det var bara det jag väntade på

Nu har jag blivit sjuk. Tänk om man någon gång skulle kunna bli sjuk när man inte hade så mycket att göra? Det kommer alltid en sjukdom flygande när man är som mest upptagen och har som mest att göra på jobbet. Så himla typiskt. Igår var det loppisdag här i Västerås, och tänk er, jag var inte en liiiite sugen på att åka ut en vända. Istället sov jag till lunch och kollade på TV resten av dagen. Jag gjorde ett tappert försök att surfa runt lite på internet men inte ens det orkade jag.

Men, idag är det lite bättre. Trodde att jag skulle orka gå till jobbet idag. När klockan ringde insåg jag dock att det inte skulle gå. Det är dock bättre idag och jag tänkte få till ett inlägg här på bloggen. Något som igår var helt omöjligt och oöverstigligt.

Jag har inte varit ute på några fyndrundor på ett par veckor. Det har blivit några runor men jag har inte köpt många pinaler. Kanske blir så när man köpt en vas för 2700... och en annan för 1000 pix. Jag tolkar detta som ett sundhetstecken.

Från det ena till det andra...

På auktionen för några veckor sedan spontanropade jag på en vas från UE, något som jag trodde var en Göran Andersson, auktionsförättaren lurade mig lite. Dock var det lite av en doldis som stod bakom. Olle Alberius.

Olle Alberius 1929-1993
Olle Alberius från Jönköping började sin konstnärsbana i Strömstad där han arbetade med keramik. Han är dock  känd som formgivare hos Rörstrand där han jobbade 1963-1971. Han är bland annat designer till servisen Forma och serien Sarek.

Efter det att UE köpte Rörstrand designade han föremål även för Upsala Ekeby.

Han har också känd som glaskonstnär och var verksam hos Orrefors där han behärskade de flesta glastekniker. Han kallas för "glasets tusenkonstnär" och är därför doldis inom keramiken.

Vad gjorde han för Upsala Ekeby då? Jo, bland annat gjorde han serien Fyris, som jag ropade en vas ur. Veckan därpå ropade jag också in en lampfot i samma serie på auktion här hemma i Västerås.


Båda är i mycket fint skick. De är båda dåligt signerade men Olle Alberius signatur är ganska lik Göran Anderssons. Därav förvirringen. Men det är alltid kul att läsa känna en ny formgivare.

Nu ska jag ägna resten av kvällen åt att vara sjuk.

Over and out!






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0