Det naturliga urvalet

Det har inte blivit så mycket handlat på senaste tiden. Jag har låtit bli att köpa det onödiga, eller kanske jag ska säga det onördiga. Jag har ju istället kommit in i en sälj-period vilket är bra både för platsbristen och plånboken.
 
Några köp har det ändå blivit. Med mig ut från Läkarmissionen förra onsdagen hade jag endast med mig ett föremål. En nästintill perfekt skål från Upsala-Ekeby av Anna-Lisa Thomson från serien Marina.
 

Personalen hade nog missat att det stod UE under eftersom priset var lågt, 45 kronor. Annars har prisbilden gått bananas på Läkarmissionen. Allt har blivit väldigt dyrt på kort tid. För ett par år sedan var Läkarmissionen min favorit, men nu är det bara snäppet bättre än Myrorna.
 
I helgen besöktes tre loppisar. En annorlunda skål från Sea - Hjärtans gott med röda hjärtan, några Sparta-tallrikar från Gefle och två kvadratbrukar av Signe Persson Melin blev rovet. Inte som det brukar sluta när jag besöker södra Dalarna för att loppa. 
 
I söndags var jag och min mor med och sålde på en loppis i Surahammar. Jag handlade bara två saker!
 
När kvinnan vid bordet mittemot packade upp var jag snabb som en kobra. En svart vas av Viking Göransson från Upsala-Ekeby blev min för 50 pix.
På bilden tillsammans med skålen från samma serie som köptes på scoutloppisen.
 
Vid ett bord såg jag den, kokos-skålen. Störtade fram! Bara för att upptäcka att den hade en stor nagg. Men skam den som ger sig. Jag frågade damen som sålde. Hon blev helt till sig:
"Inte kan man sälja trasiga varor heller, den ska jag genast ta bort."
Jag frågade vad hon ville ha:
"Ja, tio kronor då..."
 
Behöver nog inte ens skriva att jag köpte den.
Det är den näst minsta modellen tror jag. Nu har jag två delar ur serien. Båda har skavanker. Men vad gör det om 100 år?
 
Jag kan inte låta bli att fundera på vad jag skulle fått betala om den varit hel... Men känslan säger mig att det kanske skulle vara max 50 kronor. Det grämer mig lite. Men nöjd är jag ändå.
 
Over and out!

 

Kort och gott!

Så blev det till slut ett fat ur Atterbergs korta serie i samlingen. Dessa brukar gå för höga summor eftersom de är ganska ovanliga. De kallas korta serier eftersom de gjordes i begränsad upplaga. Nu fick jag chansen att köpa ett fat för 600 kronor och så blev det. Fint!
 
 
Over and out!


Semester och loppande

Ni har ju redan fått höra om utvalda delar av min semester. Jag har ändå missat att berätta om några av vändorna som jag varit ute på. Jag har bland annat varit i Norberg och varit på både loppisar och auktion. Några fynd blev det allt.
En lockask från Ekeby. Lite krackelerad men annars inga skador, tillsammans med en skål från Laholm slog auktionsförättaren till på 20 kronor.
 
Fatet från Upsala Ekeby har Ingrid Atterberg formgett. Modellen har jag aldrig sett tidigare och blev därför glad när jag kunde ropa in den för en låg summa. Fatet har en pytteliten nagg men det gör inte så mycket.
 
Paret lampfötter blev mina för lite drygt 200 kronor. Tycker jag känner igen modellen men ingen har kunnat berätta vem och från vilket glasbruk de kommer. Troligtvis är de svenska. Det spelar mig mindre roll, snygga är de!
 
Det blekrosa fatet från Gabriel hittade jag på Gåvan i Norberg. 30 kronor var ett bra pris för det fina fatet.
 
Även några inköp har jag gjort i Västerås. Nu har de flesta loppisarna öppnat igen efter sommaren.
 
En ljusblå multicup av Signe Persson Melin och en liten kopp (glöggmugg) från Bo Fajans. 10 för den stora och 5 för den lilla.
 
Röd Rubin från Gefle tyckte jag hade en fin form, även om det inte är min stil riktigt. Vi får se hur länge besöket varar innan vasen får flytta vidare. 30 kronor.
 
Krukan Risto från Upsala Ekeby och Hjördis Oldfors fyndades på Myrorna. Visserligen är 45 kronor inget fynd om man jämför med krukan en av mina retroblogg-vänner lyckades hitta (en för 8 kronor) men jag är ganska nöjd ändå. Efter bad i vatten och maskindiskmedel och en del skubbande är nu de flesta kalkavlagringarna borta.
 
Den söta kycklingen var ett impulsköp. Den är ju svår att motstå. Hela 5 kronor.
 
Något lite ovanligare. Ett Blå eld-fat som inte är glaserat. När jag hittade det på loppisen så var det grådassigt men efter en disk så är det som nytt. Det är ett litet fat, ungefär 7-8 cm bara. 40 kronor tänkte jag var något högt pris men slog till ändå.
 
Känsliga läsare varnas, här blir det naket.
Två små figurer som nog ska få bo på min toalett om jag hittar något bra ställe för dem. Söta var de i alla fall. En Selma för paret.
 
Nyöppnandet av Läkarmissionen här i Västerås förde inte med sig många föremål i korgen. Stickans gurka måste väl ändå finnas i varje Västeråsares hem. Gurkstaden Västerås. 125 kronor, kanske i överkant för min gurk-budget men fatet var felfritt. I övrigt var jag inte så imponerad av Läkarmissionens nya utformning. Kanske lite bättre ordning men det verkar ha avspeglats på priserna. Damkläderna var ipressade i ett litet rum som kändes lite klaustrofobiskt.
 
På stadsauktion här hemma har jag också haft lite tur.
Fugurinen Paula med fiskekorgen från Upsala Ekeby ropades in för 200 kronor. Paul får nu en kompis. Jag ska bara hitta Paul i flyttkartongerna först.
 
Två nya Negro till samlingen hurrar vi för. Med en slutsumma på 600 kronor för båda tycker jag att det var ett fynd.
 
En liten minitripp till Dalarna stod också på schemat under semestern. Hälsade på Bästa Benny i Borlänge. Han hade hämtat ut en del grejer på auktionshuset åt mig.
 
Ett fat City av Hjördis Oldfors för Upsala Ekeby.
 
Brickan/skärbrädan kommer från Gustavsberg och serien heter Star. Underbart! Kommer att passa så bra i mitt kök.
 
Två figuriner från Upsala Ekeby av Mari Simmulson, här tillsammans med Paula från tidigare auktion. Tyvärr är den högra lagad, den har varit huvudlös och Eskimån har ett par nagg. Men för 100 kronor tyckte jag att det var okej. 
 
Förutom detta ingick även en Terma kastrull, två tavlor och en Jie-skärbräda för blott 600 kronor. Gött!
 
 
Glassen på Lappens i Hedemora tyckte jag att jag hade förtjänat. :)
 
Nu tillbaka till jobb och vardag.
Over and out!


Pernilla, välkommen in i mitt liv!

En vacker, smäcker och strålande möbel. En av Bruno Mathssons alla kvinnor. Pernilla. Hon ska snart flytta in hos mig. I söndags ropade jag in en fåtölj på bonnauktion.
 
Bruno Mathsson föddes i Värnamo där han gick som lärling i sin fars snickeri-verkstad där man främst gjorde klassiska möbler. Tiden gick mot funkis och Bruno fick inspiration till nya möbler. Främst är det väl fåtöljerna som man tänker på när man hör namnet Bruno Mathsson. Strömlinjeformat, sadelgjord, trä, där materialen talar för sig själv. Mathsson har dock formgett allt från bord, stolar, fåtöljer till arbetsstolar och dagbäddar. Även materialen varierar där bland annat krom och läder kom in efter några år.
 
Till en början var intresset i Sverige aningen svalt, något som idag känns främmande.
 
Pernilla-fåtöljen kom 1944 och den känns väldigt modern än idag. Faktum är att den fortfarande går att köpa nytillverkad. Men det känns ju inte rätt för en retrogalning som mig (eller för min plånbok).
 
På bonnauktion slogs jag om Pernilla och hon blev min för 2760 kronor.
 
Vatten och bröd, vatten och bröd.
 
Hon finns just nu på min mammas vind. Där får hon stå tills mitt vardagsrum är färdigmålat. Då ska hon få flytta in. Och hon ska få hedersplatsen!
 
Men har man åkt 7 mil, enkel resa, för en auktion kan man ju inte nöja sig med bara ett inrop. Det blev två 20-kronors spontanare och ytterligare ett mer planerat inrop.
 
Det första, som ingen vill tänka på nu. Julen!
En låda med gamla julgransgrejer blev min för blott 20 kronor. Massa fina kulor (eller ska jag kanske säga pumlor) i glas och lite annat småkrafs.
 
Den svåridentifierade lampan i rökfärgat glas. Även den kostade mig en 20:a. Någon som vet?
 
Det som någ trots allt var dagens stora fynd var denna:
Den minsta vasen i serien Kokos av Hjördis Oldfors. Ja, ni har väl redan gissat? Upsala-Ekeby. Totalt blev det nästan 200 kronor. Kanske inte ett superklipp men helt okej för en del i denna serie. Vet inte vad det är men den är mycket tilltalande!
 
Eller vad säger ni?
 
Over and out!


Ett minizoo

Här kommer några nya djur som är nyloppade. Hittade dem i torsdags när jag tog två loppisar på hemvägen. Förutom dessa två blev det en Aladin i vitt och en liten kruka/skål av Mari Simmulson.
 
Den fina björen från Upsala Ekeby har Ester Wallin formgivit. Skicket är utmärkt och jag föll pladask för den. Jag fick den för en Jenny Lind. Inte illa!
 
Fatet med sköldpaddan tyckte jag att jag sett förut. Den blygsamma prislappen på 45 kronor och den stråldade formgivningen gjorde att jag slog till, trots bristen på stämplar. Efter lite efterforskningar hittade jag tillbaka till källan där jag först sett fatet. Fatet till vänster är det jag köpte och det till höger tillhör Erica med bloggen Mangania du älskade... Erica har stenkoll:
 
Design: Lillemor Mannerheim för Gefle
Modell: M13
Glasyr: Bas Mangania
Storlek Ø: 18cm
 
Klicka på länken här ovan för att läsa Ericas inlägg. Tack för lånet av bilderna!
 
 
Gott om fynd på senaste tiden och jag hoppas på fler!
 
Over and out!

 
 

Femtal i Ess

Eller kan man säga något annat om dessa underbara vaser?
En skön skara...
 
Som jag berättat tidigare har jag haft världens tur med vaser från Upsala Ekeby under några veckor. Eller vas säger ni? (haha, dagens lägsta)
 
Vasen Presenta av Ingrid Atterberg ropades hem på nätauktion för en låg summa. Tyvärr en liten, liten nagg nertill men den tycker jag inte gör så mycket. Det var jag dessutom beredd på eftersom säljaren både fotat och skrivit i annonsen att det fanns en nagg. Mycket trevlig säljare var det.
 
Vasen Tri har ni ju redan spanat in. Mitt fynd som blev min för en guldpeng. Jag älskar den verkligen. Mer än jag först trodde jag skulle. Det är Ingrid Atterberg som ligger bakom även denna.
 
En vas av Hjördis Oldfors blev min för knappt 100 kronor. Skicket är utmärkt. Vilken serie den tillhör får ni gärna upplysa mig om. Har den inte på plats i skrivande stund och kan inte kolla märkningen.
 
Pepita av Ingrid Atterberg hittade jag på Myrorna. Inga som helst skador men andra sortering eftersom glasyren inte täckt helt. 125 kronor.

Detta måste räknas som ett fynd. Hittade denna på en loppis i Vingåker. Jag kan inte se märkningen men visst är det väl Anna-Lisa Thomson för Ekeby? 125 kronor tycker jag den var värd oavsett. Lite krackeleringar på insidan.
 
Jag hittade fem Upsala-Ekeby-vaser i fint skick på sju dagar. Inte illa.
 
Trevlig midsommer!
 
Over and out!


Ur led är tiden

...ja, jag begriper i alla fall inte var den tar vägen.

Tänkte jag kunde bjuda på en bild i alla fall, mer kommer sedan.

Tri av Ingrid Atterberg. Hittade den på en bordsloppis här i stan. Säljaren ville bli av med allt på bordet. jag betalade otroliga 10 kronor. Hurra! Trodde aldrig att jag skulle få chansen ett äga en Tri. Glad som få.

Under de senste sju dagarna har inte mindre än fem UE-föremål blivit mina. Alla inköpta på olika loppisar. En uppdatering om det kommer framöver.

Over and out!




Som ett brev på posten

... i positiv bemärkelse. Det har kommit några leveranser, både från nätauktion och vanlig slagauktion.

På ren impuls åkte mamma till Eskilstuna för en klubbauktion, de hade många delar UE och flera saker gick billigt. I katalogen på internet hade vi spanat in några olika objekt, inte bara Upsala-Ekeby.


Serien Vienna har jag fastnat för. Jag har sedan tidigare en av vaserna. Mamma ropade in även denna som är lite större. Med på auktionen fanns också en golvvas, tyvärr så blev den lite för dyr. Den hade jag gärna haft annars. Denna blev också ganska dyr, ungefär 500 blev det tror jag.


Ett stort fynd var dock denna skål. Bilden är lite missvisande och den ser inte mycket ut för världen. Det är en vit Colora av Sven Palmqvist för Orrefors. Just den vita är inte allt för vanlig och den är en av de större modellerna. Colora i vitt var ju inget jag skulle samla på... Men de är ju så fina! Med slagavgift blev det väl ca 130 kronor.


Mina retrodjur ligger nedpackade i diverse flyttlådor så jag missade den utmaningen för några veckor sedan. Här är en ny nalle till min samling med björnar. Det är Upsala Ekeby och Göran Andersson som ligger bakom. 150 kronor.


Fatet av Anna-Lisa Thomson blev mitt för 150 riksdaler.


Skålen i serien Ax av Berit Ternell för Gefle kostade 100-lappen jämt.


Ett fat av Hjördis Oldfors, även det för Upsala-Ekeby ropades också in. Det var på gränsen att priset var lite högt. 250 kronor slutade notan på.

Mamma ropade in en del grejer till sig själv också, rena rama julafton! Nu blir det vatten och bröd!

Några traderaauktioner har gått min väg den senaste tiden. Bland annat har jag ropat in ett fat av Ingrid Atterberg. Det fanns hos en säljare i Norberg och därför slog jag till, mamma bor ju där och kunde hämta upp den åt mig.


Serien har inget namn. Den gjordes för Åhlén & Holm. 130 kronor. Bägaren köpte jag i Hedemora på loppisen i ishallen i våras.


Den vänstra ropades in på auktion för en relativt låg summa, den har ett litet nagg. Mars heter serien och Mari Simmulson har formgivit för Upsala Ekeby.

Den högra är ett fat ur serien Sagina, också den av Mari Simmulson. Just detta fat är lite ovanligt eftersom den endast har vit dekor. Vanligtvis är de tre "spetsarna/topparna" pastelligt rosa, gröna och gula. Jag tycker nästan att detta är snyggare! Den blev min för ynka 20 kronor på en Traderaauktion, troligtvis tack vare/på grund av att den har en nagg. Som kuriosa i denna historien kan tilläggas att jag såg just detta fatet i en slutprislista på Dalarnas auktion tidigt i våras. Det grämde mig lite att jag missat att ropa in partiet där fatet ingick. När jag sedan såg var säljaren bodde så frågade jag om det var samma fat. Det var det. Kul!

Något enstaka loppisbesök har jag klämt in också.


De båda vikingarna är från Upsala Ekeby och det är Taisto Kaasinen som formgivit. Dessa är inte glaserade. Men känner jag Myrorna i Västerås rätt så hade de ingen aaanniinggg om att det är UE. De kostade 25 kronor styck. Hade det stått UE på dem hade prislappen varit +100 kronor (om inte mer...)


Glasen köpte jag under samma runda för småpengar. Irriterande nog så fixade kassörkan en nagg medan hon joxade med glasen innan hon packade. Upptäckte det först när jag kom hem. Suck...

På bonnauktion har jag också haft tur. Vi lämnade bud i förväg via telefon så det blir alltid spännade att se om man vinner någon auktion. Man väntar på det där telefonsamtalet.


Bland annat så ropades denna in för knappt 200 kronor. Upsala Ekeby (kunde ni aaaaaldrig gissa) av Hjördis Oldfors.


En burk av Marianne Westman vann jag budgivningen på. Jag gillar hennes burkar och eftersom denna hade locket kvar så var det inget att fundera på.

En fin, stor Terma-kastrull av Stig Lindberg. Hmmm... Tydligen en spricka som upptäcktes när det var dags att ropa ut. Ingen bjöd och den togs ur auktionen. Men. När mamma skulle hämta den så fick hon den gratis eftersom de enda som lämnat bud var vi och ingen bjöd ju på auktionen. Ibland har man tur.


Synd på sprickan, men man kan nog använda den ändå...


Snyggaste etiketten sitter kvar och bara det gör ju det hela värt att ha den.

Ut på nya jakter!

Over and out!


Ett HELT Corso

Äntligen, efter mina krossade corso-drömmar händer det plötsligt. Ett HELT Corso-fat anländer. Men jag fick hjärtat i halsgropen när jag såg paketet:


En tunn, tunn chokladask. Jag trodde att det var kört. Säljarn hade dock haft tur, trots att det inte var så välpackat var fatet helt.

Ett ganska ovaligt fat. Det har inte dekoren med de färgade rutorna, utan detta har bara det vita grafiska mönstret. Me like!


Märkt med 2227, precis som de andra faten i denna storleken.

Det kan vara en testproduktion, man blandade och gjorde lite olika mönster som man kände för. Lekte sig fram till sen slutgiltiga seriens utformning.

Att det är Upsala Ekeby och Ingrid Atterberg visste ni redan antar jag...
Nu är det inte så många delar kvar innan samlingen är komplett. Men jag söker fortfarande med ljus och lykta efter några delar.

Jag har nyligen fått hem ett större fat också, det har jag inte hunnit fota. Den säljaren hade packat förut kan man lugnt säga! Kanonfint med skumgummi och grejer. När jag fått fram alla mina corso efter flyttjobbadet så lovar jag att ni ska få se en ny samlad bild på alla delarna så kan ni hjälpa mig att spana efter det som fattas!

Over and out!




Vad hände med corso?

Jo, nu ska ni år en uppdatering på vad som hänt sedan sist i Corso-inlägget. Den tragiska händelsen med en tradera-auktion. Tre delar Corso inropade, illa packade och tyvärr trasiga när de kom fram till mig.

Trots att jag mailat säljaren fick jag ingen respons, han tyckte att det inte var hans sak och tyckte att jag skulle reklamera hos fraktbolaget eftersom han inte gjort något fel (mer än att packa tre keramikdelar i en för liten kartong).

Min enda möjlighet att få tillbaka pengarna var att reklamera... Så sagt och gjort. Istället för att spackla väggar och fixa i lägenheten ägnanade jag min kväll framför datorn. Surare och surare för varje minut som gick. Jag fick i alla fall iväg reklamationen efter en del trassel med ett internet som var allt annat än stabilt. Jag meddelande också säljaren om sa ett sanningens ord. Nästan helt utan att tappa behärskningen. Jag tror inte att jag kallade honom "jävla idiot" en enda gång... Civiliserat av mig!

Efter ett par veckor fick jag respons. Från fraktbolaget. Inte ett pip från säljaren. Undrar om han har försvunnit från jordens yta? Fraktbolaget ersätter mig för det skadade godset. Jag trodde jag läste fel. Vad i herrans namn? Något som i min värld var så uselt packat? Så får jag pengarna tillbaka. Men trots det så är det en klen tröst. För mig var keramik-delarna så mycket mer än vad jag betalade i kronor och ören.

Vad hände med säljaren då? Jag mailade honom ytterligare en gång för att meddela att jag fick ersättning från fraktbolaget. Jag skrev också lite annat... Fortfarande utan att angripa hans person. Eller, hm... när jag tänker efter så kanske jag skrev "urbota korkad" eller "urbota dum". Men värre än så var det nog inte. Civiliserat av mig!

Inte ett ljud har jag hört. Inget. Inte ens ett argt svar tillbaka. Skitstövel!
Inte ens ett rött ombud har jag fått. Och det är tur för honom!

...och det faktum att han tog 7 kronor extra för frakten. Det gör mig så fruktansvärt irriterad. Det är nog nästans det som är det värsta hånet. Morr...

Nu har jag i alla fall ropat in ytterligare ett corso-fat i den storleken. Peppar, peppar... Nu måtte väl krosskadorna vara förbi?!



Over and out!


Hedemora-loppat och lite annat fyndat

Jag inser att jag ligger lite efter i tid. Men inte gör väl det något, för vi retrobloggare brukar ju blicka tillbaka i tiden betydligt längre än två veckor...
Den 14 april struntade jag i allt vad renovering heter, det skulle bli min egen loppisdag och jag styrde kosan mot Hedemora.

I Sala stannade jag till en stund för att se på utbudet där, ibland gör man fynd. Dock blev det tunt ihopskrap denna gång. Bara några saker fick följa med vidare på resan:


Åtta skruvade glas i blått för en femma stycket på Röda Korset. Där fick jag även en välbehövlig kopp kaffe (i kopp på fat) och två skivor mjuk pepparkaka. Smarrigt!


En norsk sillaburk för 40 pix och lite annat småkrafs från Hela Människan.

Jag fick prioritera vidare på min färd. Därför valdes Röda Korset i Avesta bort och jag susade förbi Dalahästen utan att svänga av väg 70. Jag undrar vilka fynd jag missade där... Inga hoppas jag!

Framme i Hedemora blev det ett besök på Erikshjälpen, där jag inte kammade hem så mycket...

En fin lockask från Gabriel blev det ändå för ynka 15 kr. Otydlig märkning, det tackar vi för. Insåg att den har ett stort jack på lockets insida när jag kom hem. Attsingen!


På detta fat från Upsala-Ekeby i serien Fyris av Olle Alberius stod det "45kr ngt. defekt". Jag såg några nagg och tyckte nog att det var på gränsen till för dyrt. Jag slog ändå till och tänkte att det gör väl inte så mycket. Väl hemma såg jag att fatet också hade en stor spricka. Inte riktigt min turdag på Erikshjälpen... Men men... Den passar ju bra med lampan och vasen i samma serie.


De tre ljusgröna/ljusblå cupskålarna fyndades ändå... 12 kr stycket. Har jämfört dem med mina Puck från Reijmyre och jag är nästan säker på att det är Puck. Det skulle också kunna vara Gullaskrufs motsvarighet men jag tror inte det men färgen gör min lite osäker. De övriga tre kostade 75 kronor och dem hittade jag på loppisen i Hedemora Ishall senare under dagen.

Såhär fin blev samlingen då...


Innan köttbulle-lunch hos kära vännen Jessica blev det ett stopp på Röda Korset i Hedemora. Några saker följde med därifrån också.


Den fina köksvågen kommer att passa utmärkt i mitt kök när det bllir klart (om det nu någonsin kommer att bli klart). Den är i superbt skick och den 40 kronorna kändes inte svåra att slänga upp på kassadisken.


UE-fatet hade jag inte sett tidigare och märkningen är otydlig. Jag vet inte vem som ligger bakom och vilket år det är gjort. Tyvärr är assietten ganska repig och jag har inte hunnit/orkat försöka fixa till reporna. 15 pix.


Sockerskålen kostade en guldtia, i efterhand bekräftat att den kommer från Gefle.

Efter energipåfyllning tog jag ett djupt andetag och styrde mot Hedemora ishall där den stora loppisen var. Många säljare där spektrat gick från erfarna mäss-säljare till privatpersoner som renasade förråden hemma. Jag kom dit drygt en timme innan stängning och förväntade mig inget direkt fyndande men turligt nog visade det sig att det var mycket prut-vänligt vid många bord.

Fatet från Jie till exempel:

"Det där är jättebilligt" sa säljaren.
"Vad innebär jättebilligt" frågade jag.
"Fem kronor" sa säljaren.
"Taget" sa jag och ignorerarade de två naggen på det rejäla fatet.


Tvålpumpen fick följa med hem också. Jag skulle gärna sätta upp den i badrummet. Jag vet dock inte om jag vågar... Våtrum och fuktskador och DYRT... Hmm... 40 pix.


Den lilla skålen vet jag inget om. Den är tunntunntunn och den tilltalade mig. 30 kronor.

Hos ett par äldre systrar fanns en vas i serien Ax av Berit Ternell för Gefle.

Den blev min efter lite prutande. De ville inte släppa den för under 60 kronor, så så fick det väl bli då. Den kommer att bli så fin bredvid min vita golvvas i samma serie.

På loppisen hade Porslinsbloggen-Benny ett bord och han hade stoppat undan en del grejer till mig i förväg.


Det fina lilla fatet i serien Edfu av Hjördis Oldfors för Upsala- Ekeby blev mitt i utbyte mot ett par ISI vaser som jag köpt åt honom. Jag fick också med mig lite annat. Bland annat en liten Poäng-vas av Oldfors som levererades via Bennt från Jan Johansson som har bloggen Form55, den lämnades över till mamma direkt när jag kom hem till västerås så den får ni inte se på bild. Samma sak gäller för det stora Lian-fatet (även det av Oldfors för UE) som jag köpte av Benny. Vi snackade en stund innan jag gjorde de sista klippen innan stängning.

En liten bägare från UE och en kaffeburk med dekoren Kulinar av Marianne Westman för Rörstrand blev sista inköpet.

Här prutades det också, båda två för 180 kronor tyckte jag var helt okej.

Några grejer har jag missat att dokumentera. Om jag inte missminner mig fick jag med mig ett Gabrielfat också... och en liten, liten glasklar Fuga-bägare ... och.... hmm...

Det var, hur som helst, en efterlängtad dag med många fina fynd. En dag där jag fick göra exakt vad jag ville utan att någon kunde säga hur eller vad jag skulle göra. Ett andrum. Hurra!

Over and out!


Rör inte min Corso

Nu har det gått för långt!

En säljare borde veta bättre!
Hur i hela fridens namn kommer man ens på tanken att klämma ner två fat och en bägare så tätt i en liten kartong? Hur urbota dum får man bli. Droppen som får bägaren att rinna över är svaren jag får när han bemöter min kritik!



Jag brukar inte svära i bloggen men nu är det mycket, mycket nära!

Säljaren erbjuder sig inte att ersätta mig för varornas kostnad utan uppmanar mig att skicka en reklamation till fraktbolaget. Han uttrycker ilska över fraktbolagets agerande och uttrycker sig:
- Trodde inte fraktbolag A skulle sjunka så lågt i sin hantering bara för att det är en förpackning från fraktbolag B.

Hm. Kan det de trasiga varorna bero på för liten förpackning och undermålig emballering eller på patriotiska lagerarbetare som slår sönder varor i gula kartonger?


Vad tror ni?
Vilket svar får jag från fraktbolaget när jag reklamerar?

När jag dessutom betalat för att frakta 3 kg i ett paket som är ca 40x40x40 cm... och mottar ett paket som väger 1,5 kg i en förpackning som är 5x17x15 cm.... Storleken har betydelse! Med detta vill jag dock inte påstå att ju större desto bättre, för det stämmer inte. Allt handlar om innehåll och fixering.

... och just nu är jag ganska fixerad vid min totala bitterhet över dessa krossade drömmar. För de tre delarna ur serien Corso betyder mer för mig än de 300 kronorna jag betalade för dem.

Som en av mina bloggarkollegor påpakade: när säljaren brister i respekten förbåde köparen och de oersättliga varorna (som inte tillverkas längre) slår bitterheten till ännu mer.

Ni har inte sett slutet på denna historia. Det kan jag lova er.

Med Vänlig Hälsning.
Den bittra surkärringen.


Kraaas!

Ja, vad ska man säga? Ska man skratta eller gråta?


Kan ju säga att gråten ligger närmast till hands. I alla fall när man vet att detta lilla paket, ca 20x20x15 cm, innehåller sex assietter och två kryddkar.

Ni kan ju gissa hur innehållet såg/ser ut... Eller ni får se här... Vill ni inte se så får ni blunda när ni läser vidare.


Kraaas!


Kraaas! upphöjt i tre! Mina fina assietter. Ja, man bör definitivt gråta. Jag blir helt tung i hjärtat.

Den yttepyttiga ljusningen var väl kanske att kryddkaren är hela sånär som på några minimala glasyrbortslag.


Så alltid något...

Men de fina assietterna från Bo Fajans får en värdig begravning och jag fick pengarna tillbaka från säljaren (vilket är en klen tröst, men ändå lite plåster på såren. Dessutom det enda rätta).

Vad är då sensmoralen av detta? Jo, det är väl självklart!
Köpslår du med glas, keramik och porslin på nätet?!
LÄR DIG PACKA DINA VAROR!!!

Sucka.

Over and out!






Första, andra... tredje!

Några auktionfynd har det blivit under de senaste veckorna. Mitt i kaoset i lägenheten trillar det in nya föremål. Samtidigt hittar jag inte mina andra grejer... De flesta kartonger kommer nog att förpassas upp på vinden tills det går att vara i lägenheten och renovera i vardagsrummet. Just nu går det inte! Alla saker står huller om buller.

Mina kära kollegor hjälpte mig att flytta i lördags. 1 miljon prylar flyttades från en lägenhet till en annan. Skulle jag och mamma fixat allt själva så skulle vi fortfarande jobbat med det. Men baksidan av myntet är ju att jag inte har koll på något, allt är borta! Trots det så är det saker överallt. Hmm...

Nåja, åter till auktionsfynden. Åter har jag använt mobilkameran och återigen kan man se det på resultatet. Är inte så bra på att hantera den. Tur att jag har en annan kamera som är nästan magisk... Automagisk.


Denna trio ur serien Turkosa av Mari Simmulson för UE blev min för strax under 100-lappen. Den mindre krukan köptes på loppis medan den stora krukan och fatet köptes på bonnauktion.


Denna lilla vas av Anna-Lisa Thomson fick jag också för strax under 100-lappen om jag inte minns fel. På bilden ser den ganska stor ut men den är i själva verket ganska liten.

På Tradera har det gått lite i min väg den senaste tiden.

Den gröna vasen av Berit Ternell är i samma serie som en av mina golvvaser. Från Gefle. Med frakten inräknad blev även det ca 100 kr.


Negron i näst största storleken på skål ropades in för ca 400 kr med frakten inräknad. Kanske inget superfynd men ändå en till Negro i samlingen. Lite irriterande är det ändå att jag hittade en på loppisen i ABB Arena som kostade 250... Kunde ha sparat någon hundralapp där. Typiskt!


Detta fat av Vicke Lindstrand för Ekeby köpte jag på vinst eller förlust. Bilderna på föremålen i bonnauktionen är allt annat än bra. Men... Ja, vad tror ni? Fatet är ca 15 cm i diamater och jag gav ungefär 100 kronor för det. Var det ett bra köp, kanske rentav ett fynd?

Loppisen i ABB Arena då?! Ja, det gick bra och det var riktigt kul att sälja. Förra gången tjänade vi inte ihop så mycket pengar, nu hade vi dock lite bättre klass på sakerna och sålde nog hälften av det vi hade med oss i alla fall. Jag höll mig nästan helt ifrån att köpa också. Det enda som inhandlades var en lampa för 20 kr och tre Aladin-lyktor från Höganäs för 70 pix. Dessutom träffade jag ett gäng trevliga personer! Jag hoppas att de hittar in på bloggen och vågar ge sig till känna.

Nästa inlägg kommer troligtvis att handla om ett fullkomligt kaos.
Over and out!




Vår, både hemma och på kontoret

Såhär fint har jag det på jobbet:


Såhär fint har jag det hemma i köket:


Idag kände jag våren när jag var ute. Det verkar som om det blir en fin Vasaloppshajk.

Over and out!


Inget fynd så långt ögat når

...inget loppisbesök på hela veckan. Det får helt enkelt bli så att jag får komma igen nästa. För idag bär det av på företagskonferens och där blir det nog snålt med loppisar. Även om jag nog kommer smita iväg om jag får chansen och om det finns en loppis i närheten på konferens-orten.

Kan bli några bud på auktion på söndag kanske, vi får väl se.

Mina försök till inrop på tradera är det värre med. Jag misslyckas varje gång. Två stora Corso-fat har farit iväg ifrån mig bara inom loppet av en vecka. Jag tycker att de blev för dyra. Hoppas att det kommer nya chanser. I Hus och Hem Retro stod det i Atterberg specialen att Corso inte är så eftertraktad. De hade gjort en guide där 1 var svalt, 2 lite varmt och 3 hett på stora delar av Atterbergs föremål och Corso var märkt med en tvåa. Jag vet inte om den produktionen är minde än t.ex. Negro eftersom att Corso går för ungefär samma priser som Negro gör... Egentligen är det lite synd att fler än jag upptäkt Corso. Mina första delar var inte alls dyra, med sedan brakade det till.

På tal om Negro så går min Negrosamling snarare bakåt än framåt. I söndags hittade vännen en spricka i min stora skål. Det är en väldigt liten spricka och den är mycket svår att se. Men. Det är en SPRICKA. Typiskt! Jag kan inte låta bli att bli ledsen över det och jag kan inte låta bli att fundera på hur det gick till. Jag köpte skålen på auktion för något år sedan. Frågan är om den var sprucken redan då eller om jag själv klanatat till mig, kanske vid flytten till krumeluren? Jag vet inte vilket scenario som skulle vara värst heller. Kanske tur att jag inte vet hur det faktiskt ligger till. Men som en bloggar-kollega sa: jag har ju i alla fall en skål. Att den har en spricka gör ju inte att den försvinner från jordens yta. Dessutom är skålen fortfarande nästan, nästan lika fin.

Lite tråkigt tycker jag också att det är att jag missar Antikmässan i Stockholm i helgen. En hel drös med Retrobloggare kommer att träffas där, fika, byta grejer och dela kunskap med varandra. Och jag sitter på jobb-konferens... Men inte är jag bitter för det. Nejdå... inte alls.    :)

Over and out!


RSS 2.0