Retrolux

Har dragit ner lite på loppandet. Det blir inte fullt lika intensivt som tidigare. Färre köp och mer klagande över loppisarnas underliga prissättning och trasiga varor. 

Jag är också i rensartagen. Jag kan inte ha så mycket prylar och har därför valt att göra en rejäl städning. 

Men känner jag mig själv rätt så kommer jag inte kunna hålla mig borta från loppandet. Nog blir det snart en loppistur igen. Kanska kan hålla mig från att köpa. Nja, det är ju svårt alltså! 

Förra veckan besökte jag Stadsmissionen i Västerås. Hittade flera intressanta saker i hyllorna... Tills jag lyfte upp dem. 

 

Jag undrar hur det går till när de prismärker på Stadsmissionen i Västerås? 

 

Detta är min teori. 

Först sitter uppackarna och sorterarna, de packar upp och sorterar allt som lämnas in. Glas, keramik och porslin skickas sedan till ett gäng diskare som diskar och rengör. Därefter ställs varorna upp på ett genomskinligt rullband som rullar fram i en hiskelig fart. Den stackars selekteraren har de placerat i ett akvarium under rullbandet. Dennes uppgift är att spana efter stämplar och märkningar. Denne väljer ut alla varor som har någon typ av märkning under och genom att dra i en spak skickas varorna med märkning in i en robot. Roboten är programmerad på huxfluxochhippsomhapp-programmet. Den strösslar slumpmässigt ut prislappar över varorna, från 60kr och uppåt på dessa föremål med märkning. Det finns dock ingen kvalitetskontrollant med i denna kedja. Att det är spräckt, naggat krackelerat spelar ingen roll. En märkning är ju alltid en märkning. 

 

Tidigare har Stadmissionen i Västerås varit ganska duktiga på att skriva defekt på varor som inte håller måttet men nu känns det som att de knappt tittar på sakerna innan de sätter priset... Förutom just på märkningen då. Det selektiva seendet vidgar våra gränser. 

 

Jag hittade flera intressanta föremål sist jag var där. Mitt öga fångade upp en Simmulsonvas på flera meters avstånd. 

 

 

Läcker! Och 100 pix, helt okej pris... 

Om det inte vore för den ditlimmade skärvan på cirka 8 centimeter... 

 

 
 
På Geflevasen har de visserligen sett hålet (vasen har använts som lampfot), men sprickan som löper runt hela vasen låtsas de inte om. Jag är förvånad att vasen ens höll ihop. 

 

 
Den fina vasen från Gustavsberg var jag lite sugen på att köpa. Ha-begäret avtog när jag hittade sprickan. 100 kronor för en spräckt vas, skulle inte tro det. Inte ens för en Gustavsberg. 

 

Oturligt nog så granskade jag inte den lilla solöga-lyktan jag hittade. Köpte den för en tjuga och hittade så klart en spricka när jag kom hem. Bittert! 

 

Jag kan acceptera att det ibland kan hända olyckor ute i butiken med oaktsamma kunder som råkar ha sönder och sedan ställa tillbaka utan att säga något till personalen, men att fyra objekt har sådana skador utan att någon sett det verkar helt galet. Inte någon av dem märkta med ordet defekt. Undrar hur många som tar miste mer än jag... På långt håll och med svaga ögon är det inte så lätt... Man tycker ju att personalen borde hittat skadorna i något av sina led? 

 

Varför jag inte sa till? Jo för jag är trött på att bli idiotförklarad av personalen. (Det är ju begagnade saker, allt säljs i befintligt skick, vi sätter priserna utifrån skicket, det är inte vi som prismärker.... Listan kan göras lång på de svar jag fått hos de olika loppisarna) 

 

Skäms Stadsmissionen! 

I somras slog jag på stort. Jag hade fått ett tips från Jan med bloggen Form55. En vas i modell större som jag suktat länge efter. Så sagt och gjort, det var bara att signa upp sig på auktionshusets nätauktion och bevaka vasen. Jan hade erbjudit sig att hämta ut och förvara vasen åt mig till dess att jag kunde hämta den hos honom. 

 

Mitt i semestertider och rapport om "en spricka" gjorde att vasen blev relativt billig. Härligt att jag vann auktionen! Lite nervöst att lägga bud på något man inte sett, i alla fall när det handlar om ett par tusen kronor. 

 

Förra veckan besökte jag Göteborg i jobbet, då hade jag möjlighet att hämta vasen hos Jan. Härligt! Det är alltid kul att hälsa på hos honom, han har så otroligt fina föremål och läckra möbler. Efter en strapatsrik resa, från auktionshus, mellanlandning, ompackning, spårvagnsfärd och hotellövernattning till bilresa, busstur och ytterligare en bilresa är nu vasen äntligen hemma! 

 

 

Och "sprickan" är mer av en glasyrkrackelering än en spricka. 

 

Over and out! 

Den började på 1200 kronor och på prislappen stod det "brukar säljas på tradera för 1500-2000 kronor". Ingen lät sig luras av den falska "Bumling-lampan". 

På ett halvår har priset gått från 1200 kronor till (hör och häpna) 250 kronor. På prislappen står det; "brukar säljas för 2000 kronor på tradera". 1500 kronor har trillat bort i hanteringen. 

Man borde ju tycka att det skulle gå upp ett ljus för personalen... Kanske är det inte en Bumling? 

I fredags tog jag ut en dags ledighet från jobbet och tillsammans med bloggarkompisen Eleonore och bästa Retromorsan packade jag in mig i bilen och drog mot Stockholm. Kistamässan skulle besökas, där var det Antik- och kuriosamässa. 

 

Det fanns en massa spännande prylar, läckra möbler och konstiga föremål. 

 

Några småsaker blev inköpta, det var dock svårt att pruta iår... Ni får säkert se vid senare tillfälle. Jag ock morsan delade lite på inköpen och vi kommer också att dela på vårdnaden av föremålen. 

 

Vid 14-tiden träffade vi Jan med bloggen Form55 för en fika och lite byte av saker. Han berättade också att han sett en liten Spiral-bägare inne på mässan. Tyvärr var den redan såld när vi gick till montern där han sett den. Men, men, det kommer kanske fler tillfällen att byta ut den spruckna jag har där hemma. 

 

  

I den här montern stod jag länge och fingrade på den raka vasen i serien Bris av Ingrid Atterberg, men jag tyckte att den var i dyraste laget. Hoppas på att hitta den billigare någon annanstans. 

  

Vid en av de större montrarna tittade vi på Stig Lindbergs serie Karneval. En klar favorit hos mig och många andra. Den stora vasen kostade näsan 6000 kronor. Nej sa min budget. 

 

Blandningen på varorna på årets mässa var bra. Där fanns allt från plast till keramik, från möbler till pyttesmå figurer. 

 

En monter hade specialiserat sig på förpackningar av olika slag. 

 

I en annan monter hittade jag en bilhjälm tillsammans med en gamal medicinboll, hjälmen var exakt en sådan som jag har här hemma. 

 

Hittade också en kompis till min Boyesen-häst. Köpte den tyvärr inte, den var lite dyrare än 100 kronor... 

  

Grisarna hade picknick. 

 

Ett snyggt skåp som gärna hade fått följa med hem. 

 

Det fanns en del servisdelar för samlaren att komplettera sina samlingar med. Här är två dubbelkannor i serierna Colorado (t.h.) och Pastella (t.v.).

 

Färgglatt var det i nästan alla montrar och mycket som väckte ha-begäret. 

 

När vi kände att vi hunnit med det vi tänkt och strosat lite extra åkte vi för att hälsa på hemma hos Erica med bloggen Mangania du älskade. Där byttes ännu fler saker och jag fick bland annat med mig fler tekoppar i Sparta-serien. 

 

 

Det blev en trevlig repris av förra året då jag också hälsade på henne efter Kistamässan. Denna gång fick vi finfika på retroporslin. Jag valde att dricka kaffet ur en svart Hyacint-kopp från Gefle.