Retrolux

Eller väldigt nära. Det beror på hur man ser på det. Men alla vaser och fat i Corso-serien av Ingrid Atterberg har jag fått ihop nu. Äntligen! 

 

Eventuellt kan det finnas flera udda delar så som de enfärgade, helglaserade delarna. Jag gissar också att fler delar utan de färgade rutorna finns. Jag har ett fat som enbart har det vita mönstret. 

 

Jakten fortsätter! 

Det är ju så jäkligt när man köper något och sedan får veta att det inte alls är vad man trodde när man köpte det. Tyvärr finns det ett gäng föremål där ute som är tillskrivna fel upphovsmakare. Det kan vara bra kopior eller till och med föremål där det är lätt att skilja på vad som är "äkta" och kopia.

 

Som exempel kan nämnas IKEA:s glasskålar som är väldigt lika Orrefors Fuga där till och med jag blivit lurad att köpa en skål i tron att det var Fuga. Iittalas ljusstakar Festivo är nästa expempel där många kopior finns i omlopp. Inom samma område hittar vi Reijmyres Pärlan-lyktor, där bland annat japanska modeller finns. En bubblare är "bumlinglampan" på Myrorna som jag skrivit om tidigare. Alla mer eller mindre svåra att skilja från originalet.

 

Allt som sägs på internet är ju sant? Oftast börjar dessa felattributeringar med att någon eller några personer kallar kopiorna för äkta. De har inte kollat tillräckligt noga eller någon har sagt till dem vad det är för föremål de har. De för sedan informationen vidare i säljesannonser och i forum. De tror själva på informationen och de flesta vill inte fara med osannig. Vi är många som försöker stävja detta genom att påpeka, maila och argumentera de flesta lyssnar och tar till sig informationen medan andra helt ignorerar kommentarer i förhoppning att tjäna sig en hacka.

 

Följden är dock att ju fler som tolkar denna felattributering om sanning desto mer "sanning" blir det. När sedan auktionshusen även ger sig in i leken blir det än mer allvarligt. När Bukowskis Market säljer IKEA:s klädhängare från 90-talet som en raritet av Osvaldo Borsani från 50-talet för hutlösa summor blir det näst intill tragikomiskt. Bukowskis är ett starkt namn och man väljer att tro på dem. De i sin tur lyssnar inte på konsumenten som bokstavligen trycker upp bevis efter bevis i nyllet på dem. Det blir en ond cirkel. Det som började i en traderaannons som ett jag tror denna är en fin klädhängare från 50-talet blir med tiden Klädhängare av Osvaldo Borsani, raritet från 50-talet hos auktionsfirman. Detta i sin tur ger traderasäljarna vatten på sin kvarn, de har ju en säker källa att hänvisa till. För visst är ju flera annonser på Bukowskis Market något man kan lite på?

 

Tydligen inte.

 

Läs gärna inlägget om klädhängaren på bloggen Wanjas Varjehanda, ni hittar det här. Där har Wanja nu äntligen lyckats bevisa att klädhängaren från IKEA är just en klädhängare från IKEA.

 

Sluta aldrig påpeka!

 

Over and out!

Förra veckan på min lyckade loppistur hittade jag även en drös andra fynd. Utrensningen hemma går sådär när jag hela tiden släpar hem nya gamla saker... 

 

 

Salladsbesticken med teakhandtag var ett måste. Med lite lagning och olja på träet så blev de som nya igen. På Röda korset köptes de. 

 

På Myrorna gjorde jag en del andra fynd. Tror inte jag köpt så mycket där vid samma tillfälle någon gång tidigare. 

 

 

Vasen från Rörstrand av Gunnar Nylund fick följa med hem efter mycket velande och funderande. 

 

 
Glädjen när denna dök upp på hyllan där de har kryddburkar går knappt att beskriva. Kände att det var min lyckodag. En sockerströare av Signe Person Melin. Den har svenska sockerbolagets märke stämplat i nederkant. Jag tror den tillhör serien som Signe designade till H55-utställningen. Den jan dock vara lite senare eftersom den har sockerbolagets märkning. 

 

 
Vasen som formgavs av Ingrid Atterberg har samma eller väldigt liknande dekor som de blå och gråa delarna av Mari Simmulson. Jag trodde jag kompletterat den serien men insåg hemma att de är formgivna av olika personer. De passar dock väldigt bra ihop och kommer nog få stå tillsammans. Överlag är jag mest glad för vasen, gladare för den än för hästen faktiskt. Men det får man kanske inte säga?! 

På ren impuls så fick jag för mig att jag skulle åka till Röda korset och Myrorna igår efter jobbet. Ett infall som dök upp i huvudet lika snabbt som när en gris blinkar. Och tur hade jag! 

 

Både Röda Korset och Myrstackarna levererade och ganska bra dessutom! 

 

På Röda korset fanns lite småsaker jag köpte men det stora fyndet gjordes på Myrorna. 

 

I en av deras glasskåp stod en liten oansenlig trähäst. Jag tyckte den var lite kul men nja, lite dyrt tyckte jag nog det var med 100kr... Någon tanke långt bak i hjärnan fick mig dock att lyfta fram hästen för en närmare titt. Ganska fin var den ju trots allt! Den hamnade i kundkorgen efter lite velande. 

 

För ett år sedan skulle jag inte köpt den, faktum är att jag nog inte ens skulle sett den där i skåpet... Men tack vare mina vänner och bekanta i Retrobloggarnätveket såg jag och reflekterade över den. Kul att ett gäng nördar kan få mig att se bortom de två bokstäverna UE. Nu ser jag även textil, porslin, glas, leksaker och möbler på ett helt annat sätt. Så hade det inte varit för er som är intresserade och gärna delar med er av era kunskaper hade jag inte köpt en trähäst för 100kr. 

 

Eller ska jag kanske säga; den danska trähästen av formgivaren Kay Bojesen. 

 

 

För min del kommer det nog klassas som årets fynd. Kanske kommer jag så småning om att byta ut den mot en Pepita eller Spiral golvvas.... 

 

 

Frågan är bara vad jag ska ha den till? Den passar ju inte så bra till valpen. 

Några små loppisrundor har det blivit på senaste tiden, eller i alla fall några små loppisstopp. Jag gör allt för att krama ur det sista ur bakluckeloppisarnas sista flämtningar och försöker besöka pop-up-loppisarna innan skylten tas in. 

 

 

På väg till möte i Kopparbo kunde jag inte låta bli att sladda in på en tillfällig loppis, och tur var väl det?! Ut kom jag med en ovanlig UE Röda band och dessa två. En sockerströare och ett kryddkar i Stig Lindbergs Colorado. 

 

 
Det lilla dockskåpsbordet köpte jag enkom för att ge bort. Min bloggarkollega Allt det gamla goda ska få det nästa gång vi ses.

 

 
I våras köpte jag en lampa av en bekant, skicket är ganska risigt så när jag hittade plastband i gult och grått så köpte jag så klart. Renoveringen får dock vänta en aning. 

 

Samtidigt pågår en större utrensning där hemma. Jag skulle behöva en vecka på mig för att få klart det! Det har blivit ganska mycket saker under årens lopp. Springer på loppisar gör jag ju fortfarande... Dock är jag lite mer restriktiv med inköpen.

 

Over and out!