Krasch, bom. STOPP!
Oj, vänta får ni göra. Inget inlägg på evigheter. Till och med så illa att statistiken på blogg.se fått fnatt och berättar att jag har haft noll besökare på 90 dagar.
Kaoset beror på en mängd faktorer. Främst på ett det inte går 5 kvartar på en timme.
De tre senaste veckorna har varit helt upp och ner. Främst beroende på scoutplanering på fritidsjobbet och öppet hus-planering på det riktiga jobbet. Nu, efter en veckas ledighet, en ledighet som varit den jobbigaste och minst vilosamma någonsin, kanske jag kan räta upp rodret och komma på rätt köl igen.
Ett härligt avslut på kaoset kom igår kväll. Inhandlande av kebabpizza, upphälld, mörk öl, TVn påslagen. När jag skulle flytta fotöljen sa det KRASCH, BOM... Blomkrukan och ljusstaken gick i golvet. Kändes nästan som om det var ett tecken, avslutningen på stressen. Stopp! Paus! Andas!
Synd på den fina UE-krukan bara...
Jag hann till och med sy på lägermärket på scoutskjortan.
Över och tut!
Vad hände med corso?
Jo, nu ska ni år en uppdatering på vad som hänt sedan sist i Corso-inlägget. Den tragiska händelsen med en tradera-auktion. Tre delar Corso inropade, illa packade och tyvärr trasiga när de kom fram till mig.
Trots att jag mailat säljaren fick jag ingen respons, han tyckte att det inte var hans sak och tyckte att jag skulle reklamera hos fraktbolaget eftersom han inte gjort något fel (mer än att packa tre keramikdelar i en för liten kartong).
Min enda möjlighet att få tillbaka pengarna var att reklamera... Så sagt och gjort. Istället för att spackla väggar och fixa i lägenheten ägnanade jag min kväll framför datorn. Surare och surare för varje minut som gick. Jag fick i alla fall iväg reklamationen efter en del trassel med ett internet som var allt annat än stabilt. Jag meddelande också säljaren om sa ett sanningens ord. Nästan helt utan att tappa behärskningen. Jag tror inte att jag kallade honom "jävla idiot" en enda gång... Civiliserat av mig!
Efter ett par veckor fick jag respons. Från fraktbolaget. Inte ett pip från säljaren. Undrar om han har försvunnit från jordens yta? Fraktbolaget ersätter mig för det skadade godset. Jag trodde jag läste fel. Vad i herrans namn? Något som i min värld var så uselt packat? Så får jag pengarna tillbaka. Men trots det så är det en klen tröst. För mig var keramik-delarna så mycket mer än vad jag betalade i kronor och ören.
Vad hände med säljaren då? Jag mailade honom ytterligare en gång för att meddela att jag fick ersättning från fraktbolaget. Jag skrev också lite annat... Fortfarande utan att angripa hans person. Eller, hm... när jag tänker efter så kanske jag skrev "urbota korkad" eller "urbota dum". Men värre än så var det nog inte. Civiliserat av mig!
Inte ett ljud har jag hört. Inget. Inte ens ett argt svar tillbaka. Skitstövel!
Inte ens ett rött ombud har jag fått. Och det är tur för honom!
...och det faktum att han tog 7 kronor extra för frakten. Det gör mig så fruktansvärt irriterad. Det är nog nästans det som är det värsta hånet. Morr...
Nu har jag i alla fall ropat in ytterligare ett corso-fat i den storleken. Peppar, peppar... Nu måtte väl krosskadorna vara förbi?!
Over and out!
Trots att jag mailat säljaren fick jag ingen respons, han tyckte att det inte var hans sak och tyckte att jag skulle reklamera hos fraktbolaget eftersom han inte gjort något fel (mer än att packa tre keramikdelar i en för liten kartong).
Min enda möjlighet att få tillbaka pengarna var att reklamera... Så sagt och gjort. Istället för att spackla väggar och fixa i lägenheten ägnanade jag min kväll framför datorn. Surare och surare för varje minut som gick. Jag fick i alla fall iväg reklamationen efter en del trassel med ett internet som var allt annat än stabilt. Jag meddelande också säljaren om sa ett sanningens ord. Nästan helt utan att tappa behärskningen. Jag tror inte att jag kallade honom "jävla idiot" en enda gång... Civiliserat av mig!
Efter ett par veckor fick jag respons. Från fraktbolaget. Inte ett pip från säljaren. Undrar om han har försvunnit från jordens yta? Fraktbolaget ersätter mig för det skadade godset. Jag trodde jag läste fel. Vad i herrans namn? Något som i min värld var så uselt packat? Så får jag pengarna tillbaka. Men trots det så är det en klen tröst. För mig var keramik-delarna så mycket mer än vad jag betalade i kronor och ören.
Vad hände med säljaren då? Jag mailade honom ytterligare en gång för att meddela att jag fick ersättning från fraktbolaget. Jag skrev också lite annat... Fortfarande utan att angripa hans person. Eller, hm... när jag tänker efter så kanske jag skrev "urbota korkad" eller "urbota dum". Men värre än så var det nog inte. Civiliserat av mig!
Inte ett ljud har jag hört. Inget. Inte ens ett argt svar tillbaka. Skitstövel!
Inte ens ett rött ombud har jag fått. Och det är tur för honom!
...och det faktum att han tog 7 kronor extra för frakten. Det gör mig så fruktansvärt irriterad. Det är nog nästans det som är det värsta hånet. Morr...
Nu har jag i alla fall ropat in ytterligare ett corso-fat i den storleken. Peppar, peppar... Nu måtte väl krosskadorna vara förbi?!
Over and out!
Rör inte min Corso
Nu har det gått för långt!
En säljare borde veta bättre!
Hur i hela fridens namn kommer man ens på tanken att klämma ner två fat och en bägare så tätt i en liten kartong? Hur urbota dum får man bli. Droppen som får bägaren att rinna över är svaren jag får när han bemöter min kritik!
Jag brukar inte svära i bloggen men nu är det mycket, mycket nära!
Säljaren erbjuder sig inte att ersätta mig för varornas kostnad utan uppmanar mig att skicka en reklamation till fraktbolaget. Han uttrycker ilska över fraktbolagets agerande och uttrycker sig:
- Trodde inte fraktbolag A skulle sjunka så lågt i sin hantering bara för att det är en förpackning från fraktbolag B.
Hm. Kan det de trasiga varorna bero på för liten förpackning och undermålig emballering eller på patriotiska lagerarbetare som slår sönder varor i gula kartonger?
Vad tror ni?
Vilket svar får jag från fraktbolaget när jag reklamerar?
När jag dessutom betalat för att frakta 3 kg i ett paket som är ca 40x40x40 cm... och mottar ett paket som väger 1,5 kg i en förpackning som är 5x17x15 cm.... Storleken har betydelse! Med detta vill jag dock inte påstå att ju större desto bättre, för det stämmer inte. Allt handlar om innehåll och fixering.
... och just nu är jag ganska fixerad vid min totala bitterhet över dessa krossade drömmar. För de tre delarna ur serien Corso betyder mer för mig än de 300 kronorna jag betalade för dem.
Som en av mina bloggarkollegor påpakade: när säljaren brister i respekten förbåde köparen och de oersättliga varorna (som inte tillverkas längre) slår bitterheten till ännu mer.
Ni har inte sett slutet på denna historia. Det kan jag lova er.
Med Vänlig Hälsning.
Den bittra surkärringen.
En säljare borde veta bättre!
Hur i hela fridens namn kommer man ens på tanken att klämma ner två fat och en bägare så tätt i en liten kartong? Hur urbota dum får man bli. Droppen som får bägaren att rinna över är svaren jag får när han bemöter min kritik!
Jag brukar inte svära i bloggen men nu är det mycket, mycket nära!
Säljaren erbjuder sig inte att ersätta mig för varornas kostnad utan uppmanar mig att skicka en reklamation till fraktbolaget. Han uttrycker ilska över fraktbolagets agerande och uttrycker sig:
- Trodde inte fraktbolag A skulle sjunka så lågt i sin hantering bara för att det är en förpackning från fraktbolag B.
Hm. Kan det de trasiga varorna bero på för liten förpackning och undermålig emballering eller på patriotiska lagerarbetare som slår sönder varor i gula kartonger?
Vad tror ni?
Vilket svar får jag från fraktbolaget när jag reklamerar?
När jag dessutom betalat för att frakta 3 kg i ett paket som är ca 40x40x40 cm... och mottar ett paket som väger 1,5 kg i en förpackning som är 5x17x15 cm.... Storleken har betydelse! Med detta vill jag dock inte påstå att ju större desto bättre, för det stämmer inte. Allt handlar om innehåll och fixering.
... och just nu är jag ganska fixerad vid min totala bitterhet över dessa krossade drömmar. För de tre delarna ur serien Corso betyder mer för mig än de 300 kronorna jag betalade för dem.
Som en av mina bloggarkollegor påpakade: när säljaren brister i respekten förbåde köparen och de oersättliga varorna (som inte tillverkas längre) slår bitterheten till ännu mer.
Ni har inte sett slutet på denna historia. Det kan jag lova er.
Med Vänlig Hälsning.
Den bittra surkärringen.
